Leta i den här bloggen

måndag 21 februari 2011

Då var det söndag,

och snart dax för jobb igen. MEN först.. En tur på bandet. Egnetligen så hinner jag inte springa så mycket som jag vill men den bästa träningen är den som blir av och imorgon så får det bli en längre sträcka. Sååå gött.

Egentligen skulle jag ju börjat köra lite hårdare med en polare. Eller vi skulle ha 2 dagar då vi fick äta eller dricka onyttigt och så skulle vi träna som galningar. Hur går det nu då??

Nja.. Jga tränade igår och det var huuur gött som helst. Han tränade inte för att orken inte fanns men sen så började han dagen på jobbet med mjölk och start och då tyckte jag att om han kan äta sånt utan att träna då kan jag sätta i mig glass när jag faktiskt har tränat så så är läget just nu. Jag känner inte av att jag behöver ha en sån månad eftersom jag är ganska bra på att hålla igång träningen så jag lägger inte så mycket vikt vid det.

Kommer nog bli en jääävla massa slarv från min sida.. Hmmm får hålla koll på vad Robin äter och gör och hämta insperation från honom.

Nu måste jag rusa. Pussar i massor, L

Skrivet av Nike Girl 3 januari 2010 klockan 09:23

Min kropp och jag..

Vi hade samma mål idag och det blev uppfyllt. Det var inte att äta bra eller att skippa saker som inte fungerar för viktminskning utan det var att bli kvitt denna jäääävla tröttsamma ångest. Och till vår hjälp blev det ett spinning pass. Det fungerade som olja vid sex. Haha! Ett litet kockskämt bara.. Vi är sååå roliga i köket så.. Haha!

Men jag skojar inte om att det funkade. När jag åkte in så blev jag för det första sen. Eller jag hade hunnit om det hade gått nån vagn men inte åt mitt håll. Så jag fick ta taxi. Betalade 100 kr för att åka och spinna. Det kallar jag hängivenhet. Men när jag satt på 6an in till stan så tänkte jag faktiskt på att jag ska försöka använda träningen till att hålla depretionen i shack. Det och kanske börja lita lite mer på att min man inte drar för att jag inte är helt felfri och mår piss ibland. Jag vill ju inget annat än att kunna ligga i hans knä och gråta om jag behöver det men jag vågar ju inte.. Tänk om han tycker jag är för jobbig och inte orkar med mig.. Tänk om han tycker att det räcker med 2 barn, han pallar inte att hans flickvän oxå ska bete sig som en 3åring och grina för ingenting..

När jag var med Stefan, det var då jag tror att panikångesten kullminerades, så var han borta en helg eller lördag till söndag men jag visste vad han skulle göra och det var inga lagliga saker det handlade om.. Då stängde han av telefonen och jag fick verkligen inte tag på han. Jag var ute med en vännina men fick åka hem för jag ville bara gråta och det var oxå det jag gjorde när jag kom hem. På morgonen hade han fortfarande inte hört av sig och det enda jag visste skulle dämpa ångesten och få mig att sova var att blanda rödvin och tabletter jag visste att han hade. Dagen gick och när han kom hem hade jag druckit 2 liter vin och tatt 9 tabletter. Egentligen skulle jag ju in på sjukan och bli magpumpad eftersom jag inte hade ätit nåt eller var med nånstans men det enda han sa var; vad fan har du gjort! Har du ätit nåt?? Nu går vi till pizzerian för du behöver röra på dig och få lite luft.

Jag vill inte ens tänka på hur min stackars, stackars lever mådde efter det eller hur stor skada den tog men den omsorgen är jag van vid.. Av den man som sa att han älskar mig över allt annat. Han lämnade min sen när jag blev riktigt sjuk och hamnade på sjukhus. Jag gissar att jag blev för jobbig för då var han ju tvungen att bry sig och ta hand om mig..

Jag är livrädd för att A ska tycka att mina problem områden visar sig för fort och att detta är något han inte orkar med i sitt liv, eller att detta är nåt som barnen inte ska se. Det kommer de inte för jag skulle inte tillåta det. Isf hade jag åkt hem eller stannat hemma. Om jag känner han rätt så kommer han inte att dra men jag har haft fel innan och även fast 90% säger en sak så finns tvivlet och ju mer ångest jag får desto större växer det.

Därför är träningen så bra för ångesten dämpas och jag blir gladare. Jag ser inte allt i grått utan livet blir så glatt och gött som det ska vara.

Efter denna lååånga utläggning och denna bekännelse så måste jag sova för jag tänkte hinna träna lite innan jobbet. Kram på er och hoppas ni får en uuuunderbar söndag. Grannen har precis stängt av reagge tonerna och då är det bäst att somna innan de åker på igen. Kanske kan jag sova mig igenom dem om de kommer på.. Kramar och pussar från Linnéa.

Skrivet av Nike Girl 3 januari 2010 klockan 01:00

Lite gnäll så här på kvällskvisten..

Jag har ju skrivit nu att jag har haft ångest och så där.. Har svårt att somna vilket gör att jag får mer ångest och så blir det en dålig cirkel av det hela. Igår så firade jag nyår med mannen och hans barn och hans mor. Vi skålade i bubbel och det var huuur trevligt som helst. MEN när vi skulle sova så somnade jag inte. Om man är stressad tex om vi har haft mycket på jobbet och så där och man tar sig ett glas rött efter och sen åker hem så brukar tröttheten komma som ett brev på posten men inte igår. Det var ju inte som att vi fyllnade till iom att kidsen var där och jag skulle jobba idag men det blev ju ändå ett glas rött en liten wirre och bubbel när klockan slog 12 så jag borde ju ha somnat som ett barn men icke.

Och om jag somnade så vaknade jag bara nån rörde sig. Om A vände sig i sängen så vaknade jag, om ett av barnen vände sig i sin säng så vaknde jag. A hostade och jag vaknade. I vanliga fall så vaknar jag säkert men somnar om och vet inte ens om att jag vaknat. Nu är nog kroppen så trött så jag vill bara gråta.

När han lämnade mig vid färjan idag så kollade jag bak och då stog han och kollade efter mig och då började jag gråta. På jobbet så hade vi en jobbig situation med för lite eller för oerfaren personal att jag fick panik och tårarna rann i fan 3 timmar. Inte så att det skvalade, men jag ville verkligen bara gråta. Så för att somna inatt har jag tatt 1/2 sobril redan på jobbet så den verkar nu när jag ligger i sängen så jag får somna.

Imorgon blir det lite spinning innan jobbet och ni nu som tycker att jag borde sova istället för att träna 9.30 när jag inte sover som jag ska och när jag har sån ångest så mår jag bättre när jag får bli av med lite dålig enerig. Jag blir mer focuserad ok det var ett ord jag inte kunde stava till.. Och jag mår bättre. Jag blir mer avslappnad och jag sover bättre. Jag kände redan idag att jag hade behövt bränna lite innan men det fanns inget jag hann göra innan.

Nåt som var gött var att få ringa och prata lite med mannen. Det är upplyftande att få prata med nån som tycker jag är fantastisk även fast jag sög fetkuk på jobbet. För det är ju lite av hans jobb som pojkvän att tycka det. Haha!

Imorgon ska jag försöka börja dagen med att säga till mig själv att jag gjorde ett jäääävligt bra jobb idag men just nu så känner jag mig väldans liten och värdelös..

Då säger vi så då, sova nu och vakna pigga och glada imorgon. Pössssss!

Skrivet av Nike Girl 1 januari 2010 klockan 23:57

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar