"Jag vet inte, ska jag vara glad eller ledsen för att jag ev inte ska springa Maran.. Jag har tränat, svettats, sprungit haft ångest och nu.. Nu blir det antagligen inte av. Jag tror att detta är det största nederlaget ever. Som det är nu så ser jag ingen anledning till att bli mindre, bli starkare, andas bättre. Allt slit har varit i onödan. Det jag har jobbat för finns inte.
Jag trodde inte att INTE få springa skulle göra så ont.."
Detta skrev jag igår när jag kom hem efter ESC. Jag var faktiskt jätte ledsen sen om det var alkoholen, PMS eller om jag var jätte ledsen för att jag inte skulle få springa det vet jag inte. Haha!
Jag tror det var en blandning. Men nu ikväll så har det löst sig. Underbara vänner har hjälpt mig så nu bär det av till huvudstaden och maran..
Kosten tar jag tag i imorgon för nu gäller det att ladda. Med rätt och bra bränsle. Kroppen ska orka mycket nu.
Och det vi ska börja med är att sova! Kram och natti, L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar