??

Det spelar ingen roll hur många mil eller min jag springer. Hur många kcal jag förbränner eller hur mycket eller lite jag äter. Jag kommer ändå vara jag och jag kommer inte att gilla det. Och den som faktiskt kommer tycka om mig för mig kommer bli bort motad.

Det är inte alltid gött att komma till insikt på fyllan. Jag ser mina smala fingrar skriva det jag vill och jag känner min fingrar lyda mig. Mitt feta jag gråter för, fan, lägg ner. Släpp den normala människan loss, låt henne leva sitt liv. Men det är inte så lätt.

Jag kommer lägga mig ensam, nästan fet, iaf ful.Hur ska jag ta denna människa som faktiskt kan bli omtyckt? Mina fingrar är krökta över tangeterna och hur gör jag. Hur får jag nån som vill vara med mig utan det sexuella...