Leta i den här bloggen

tisdag 29 november 2011

Sune... Min söta, vackra Sune..

Ibland är livet jobbigt och ibland är det överjääävligt.
Att en olycka sällan kommer ensam är en underdrift.
Min älskling hemma kommer antagligen inte leva vid den här tiden imorgon. Det gör ont i mitt hjärta och min själ brinner. Det finns inget jag kan göra annat än att hoppas på att han kommer hem igen men en gammal katt är en gammal katt och när de ger upp så finns det inte mycket att göra. Har försökt att inte gråta men det är svårt. Migränen sitter där den ska, kom som ett brev på posten.

Och denna veckan som skulle bli så bra. Som började så bra.


Visst är han fin min älskade prins..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar