Snaaaart måndag!

Sååå vad händer? Hur gör jag?
Jopp. Imorgon tar vi tag i träningen i maten och motivationen igen.
Efter 4 dagar utan träning så börjar jag hitta tillbaka. Stigen ut i det göttiga, okontrollerade livet var kul och den är kul men det viktigaste jag har kommit på under dessa dagar är att om jag inte håller koll på mig så äter jag inte. Alls. Jag hoppar över måltider och mellanmål och ser inte till att ha mat hemma. Så efter lite tänk och djupa funderingar så har jag bestämt mig för att köra på.
Och hur gör jag??
Jo. Jag blandar allt jag vet och ut kommer det att komma en puma ni aldrig skådat!
För några år sen så körde jag och min bästa vän Emma Viktväktarna. Man fick äta hur mycket potatis man ville på den tiden för två points.
Och vi RASADE i vikt. Det gick tom lite för fort för mig så hjärnan hängde inte med..
Vi hängde igår och pratade och då så slog det mig.
Jag kör allt. Det kommer bli mest Iso och Ff men på helgerna är det halva ätardagar.
Det är för att jag är inte bra på förbud och måsten.
Så ser det ut och ja vi börjar imorgon och så kör vi.
Full fart mot sommaren. Mot en gladare Linnéa och en piggare jag!

Lite kul igår.. Vi var ute på lilla london och jag skulle beställa vin. Bredvid mig så står en ganska söt kille. Inte så lång och ev lite ung men söt. Han försöker bjuda mig på en shot men jag tackade nej. Han fortsatte prata med mig och jag skulle hjälpa honom med pennan och notan och han ville såååå gärna att jag skulle shotta nästan ggn med honom.
Iaf så när jag ska betala har han sattt sig, kollar på mig, tar min hand och reser sig. Så säger han"jag måste bara säga en sak, du är såå jävla vacker..."och så pussade han mig på kinden och gick och satte sig.
Hur kunde jag missa att han raggade på mig? Är jag verkligen inte alls mottagen för sånt? Och kan det bero på min egen självbild?

Jag har sagt det förr. Jag är min värsta kritiker. Jag tycker aldrig att jag duger och jag ser inte att jag är hmmm snygg. Det tar tom emot att skriva det.
Jag ser en stor, tjock, misslyckad bantare när jag ser mig i spegeln. Och om jag inte vill ha mig, varför skulle då någon annan det?
För att jag ska komma i mål måste jag lära mig att mitt bästa är bra nog. Att min kropp och jag duger precis som vi är.
Det är verkligen ingen som säger annat, tvärtom alla berömmer mig och säger att jag är såååå duktig och vacker och söt och alltid glad. Det är bara jag som inte gör det.
Det slutar nu.

Jag duger. Jag är bra och jag förtjänar det bästa!