Renglöp, spinnign och måndag..

En heeeel dag utan blogg och man känner sig tom, orkeslös, naken, exposed...
Att inte få låta fingrarna flyga över tangenterna är lite jobbigt.
För er som röker eller har rökt för att förklara så är det som att ha cigg men ingen tändare. Man blir ju aldrig så röksugen som då.

Fast nu har jag ju slutat helt. Igen. Inte tatt ett bloss på en månad.
Konstigt att när jag tillåter mig att feströka är jag inte röksugen men nu när jag inte får göra det så vill jag röka även fast jag inte dricker..
Men när man känner hur mycket bättre andningen blir av att inte dra ner skiten i lungorna då är det värt att inte röka.

På samma sätt som det inte är värt det att dricka för att inte kunna träna dagen efter. Och i min värld så är inte en fylla värd det. Ska man ha en vilodag måste ju kroppen få reparera sig på riktigt och det gör den inte om den måste ta hand om en massa alkohol och cigg och 5 över 5 kebaben.

Dagen började som vanligt med frulle. Sen efter lite omsomning blev det 90 min löpning i regn. Det var faktiskt ganska gött just när jag sprang men när jag var klar var jag kalla som faaaaaan.
Fingrarna hade domnat och jag var blöt och ville bara ha en kopp te.
Kom hem och kröp i myskläderna faktiskt utan att duscha för det hade inte gått. Jag hade ju gjort som ett glas, spruckit av värmen.
Så i myskläderna, under täcket och så två koppar te. Mmmmm..
Sen slocknade jag som en gris och sov lite.
Sen var det dax för dagens bästa.

Spinning med först Samir och sen Therese,
55 plus 90 min.
Som jag har längtat.
När Samir satte igång klassen ville jag bara att tiden skulle stanna så jag fick vara kvar läänge länge och bara njuta av en riktig inst. En som kan nåt och en som inspirerar.
En som får mig att vilja ha mer och ta ut mer en som får mig att komma tillbaka gång efter gång efter gång för mer svett, mer mjölksyra och mer glädje.

Samma är det med Therese. Hon kör 90 min på måndagar och faaaaaan vad bra hon är.
När jag körde med kukidioten Joakim i Uppsala så delade jag upp passet i kvartar för att få tiden att gå fortare. Eller så lovade jag mig själv att blunda och inte kolla på klockan på två låtar för att bli glad när jag väl öppnade ögonen igen för att då hade det gått några min..

Jag blev aldrig glad på hans klasser. Inte ens när de var slut för han drog alltid över. Haha!
Han fipplade med musiken, 2 skivor och 1 mp3 och det blev aldrig bra. Allt lät lika samma och bara blääääääääääääääääääää!

Therese, hon sätter på sin Ipod och låter den gå. Hon har exakt koll på hur långa låtarna är och hur intervallerna ska vara. Man får dricka när man vill och man vill aaaaldrig att de 90 min ska ta slut.
Jag är som lite förälskad varje ggn jag lämnar hennes klasser. Och inte i en person utan det är bara den känslan jag har i kroppen när jag är nyduschad, nytränad och ska hem och äta och sova.

Nu ligger jag i soffan och det är snart dax för lite kvällsört. Mmmm..
Imorgon är det jobb.
Och löpning..
Och en fantastisk tisdag!!
Natti