Det är morgon dag 6 och nu börjar de där jobbiga känslorna komma. De som säger att "om jag inte är med ute och festar har jag typ inga kvar.."
För man vaknar och läser om hur kul folk har haft och hur mycket de älskar varandra och att folk är favoriter och får hjärtan och är " bästa".
Men inte jag som drack sodavatten och åkte hem och la mig.
Och det är nog detta som får mig att misslyckas.
Att känna mig utanför och ensam. För det är det man blir när man inte är som alla andra eller går emot strömmen.
I min branch så är det fest på söndagarna och när man jobbar med yngre så är det oxå mycket fest men att säga det till ett huvud som oxå vill vara med.. Det är svårt.
Så då var det nedskrivet och jag ska ta mig till gymmet. Det är träning och förbränning på schemat och så spinning med Doris.
Jag vet att min utanförskaps känsla bara har med dieten att göra. Min hjärna spelar mig ett spratt och det är nu upp till mig att få mig att ta mig bort och ur den.
Så off to the gym it is!
Vad duktig du är! Du fixar det här! Tänk så här nu, du startar med en månad. Vad är en månad av resten av ditt liv? Tänk också att det är nu det kommer att hända saker. Det är tufft men en dag i taget hjärtat och vet du vad? Gud så härligt det är att vakna varje morgon och inte vara bakis på varken alkohol eller godis. Du är så bra!!! Jag saknar dig! Puss
SvaraRadera