Söndag och nederlag....

Jag har sovit på det och det blir inget Lidingölopp. Knät måste vila i några veckor från löpning och då är det jäääävligt dumt att springa 3 mil.
Styrka och stretch är vad som gäller så nu kanske det är dax att köra en yoga om dagen..
Det är verkligen astråkigt och hela min kropp vill bara ut och springa.
Det är inte vara vilan som känns jobbig utan även vägen tillbaka. Visst jag kan spinna och gå på töntiga tjejmaskiner och förbränna och svettas men det är inte samma sak som att komma ut i friska luften och springa. Springa långt..
Jag saknar det redan men eftersom jag kom på så fort vad det är jag har ont av så kanske rehaben inte blir så lång.
Hoppet är ju det sista som överger människan. Har jag hört.

Att bara få springa 7 min i början.... Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeejjjjjjj!!!!
Jag vill bara börja gråta.
Vart ska jag hitta min glädje nu?
Vart ska jag lösa mina problem?
Ja jag älskar den andra träningen oxå men inte som löpningen.

Nu ska jag åka och spinna Moa och prata lite med henne efter och se om hon kan ge mig lite glädjande besked.
Til then.. I bid U adijö..