Leta i den här bloggen

måndag 24 september 2012

Känslostormens efterdyningar..

Det bästa med att skriva är att man blir av med så mycket skit som rullar runt i kroppen.
Tankar som måste ut och känslor man inte vågar säga att man har.
Jag vågade aldrig säga nåt om de som mobbade mig som liten men jag kan säga hur jag känner nu.
Visst. Nu var jag kanske lite överkänslig igår men fortfarande var det faktiskt ingen som frågade om jag ville med. Och det var lite andra saker som bara var konstiga som gjorde att det kändes jobbigt.

När jag vaknade tänkte jag faktiskt ta bort gårdagens inlägg för att jag skämdes över mina känslor. Det är nog det värsta man kan göra. Skämmas för sina känslor. Och trycka undan dem.
Jag vet att det går upp och ner men det gör det.
Så är det bara. Och nu på morgonen så fick jag ett sånt där underbart meddelande av P-A att han ska köra passen med mig och ja då blir man lycklig i själen.
Jag, han och Edman ska köra 2.5 timmar spinning ikväll.

Söndagen sitter kvar lite som efterdyningar av en storm men jag är inte lika ledsen. De som betyder något är de ja har runt mig när jag inte jobbar.
Det som är jobbigast är nog bara känslan av att vara i vägen och inte duga. Och känslan kan jag inte rå för men jag kan överrösta rösten som säger att jag inte duger som jag är.

Idag är det 46 dagar kvar. Och hjärnspökena blir fler och jobbigare. Igår ville jag bara dricka ett glas rött och vara som alla andra.
Men då hade jag varit ännu tröttade idag och faktiskt. De som inte vill umgås med mig när jag inte dricker kan dra åt helvete.

Nu är det en dag i taget som gäller. Stressa lugnt..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar