Veckan är äntligen över och sängen och jag har kamperat i två timmar. Nästan.
Kroppen är trött och den gör ont. Ondare än när jag vaknade i morses. Men den är oxå fylld med lycka.
Lycka över fina Andréas som är världens bästa att ha i sitt liv och lycka över Meri som är så bra och så duktig och så vacker och så mjuk när hon verkar så hård och lycka över de samtalet jag hade alldeles nyss.
Han är så fin. På alla sätt. Och jag älskar att vi hörs varje dag. Jag blir glad i själen över att vi hörs igen.
Han får en jobbig dag att försvinna i ett nafs.
Imorgon jobbar jag min sista dag på en jobbig vecka och imorgon är det oxå 4 dagar kvar på mina 100 dagar.
Sen har jag som "lov" nov och dec men den i jan kör jag på med 90 nya nyktra, sköna dagar.
Jag har redan nu börjat tänka på nästa års resultat. Vad vill jag uppnå? Vill jag springa? Något jag inte gjort på 3 mån.
Vill jag bli biff? Eller bara smal med markerade muskler.
Vill jag anlita en PT?
Det är ganska mycket som snurrar i pallet men mest plats tar faktiskt HAN.
Och när jag somnar kommer han vara det sista jag tänker på och när jag vaknar det första jag tänker på. Om jag inte är kissenödig för då går det först..
Men nu ska jag sova bort en jobbig ångest. Jag får ångest när jag är väldans trött eller hungrig. Nu är den dunkande och hård och jobbig. Men jag vet ju att jag bara är att sova så.. Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar