Då var måndagen över. Jag fyllde den med vipr, vila, tvätt och spinning och tvätt.
Spinningen blev det göttiga 55+90 min passet och benen var sjukt sega efter.
Gick till hemköp efter och skulle köpa middag. Ett äpple, en halv melon, två ananaskeso och godis hamnade i korgen. Och det enda som kommit in i kroppen än så länge är godis.
Det är ju sååååå gott och jag mår sååååå illa...
Ingen bra combo men va fan..
Sen så har jag pratat med HAN.
Det är konstigt vad man ändrar sig när hjärtat får något att säga till om.
Jag har ju för längesen bestämt mig för att jag inte vill ha nåt mer långdistans. Det funkar ju inte för det är ju bara jag som jobbar för det. Det är bara jag som reser och i slutändan bara jag som vill.
Men nu. Om han skulle vilja med mig.. Jag skulle ju inte tveka en sek.
Inte ens om han åker iväg och blir borta flera mån i sträck. Hur skumt är inte det?
Allt jag har sagt att jag inte ska göra igen slås ut.
Jag gillar honom verkligen. Men det är nog nu det är dax att börja fånga in känslorna och stoppa dem lite.
Jag vet ju inte alls vad han känner eller vill om han känner eller vill.
Eller jo något vill han väl men gahhhhh!!! Vad är det med oss brudar och detta ältandet och velandet.
Iaf, tills jag vet hur lägret ligger så får jag hålla mina hästar lite.
Men när han skrattar... De ljudet är det bästa ljudet på hela dagen..
Natti..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar