Nu är det inte långt kvar..

Nu är det inte många timmar kvar av 2012.
Jag avslutade detta träningsåret med 45 min spinning på morgonen.
Sen 90 min crosstraining och 90 min spinning.
Vilket förklarar varför jag somnade när jag kom hem..
Och missade nästan en timme på tvättiden. Som tur är är det ju bara träningskläderna som ska tvättas.
Nu ska klänningen på och så iväg till Hisingen.

Jag har en liten undran bara.. Har en liiiiiiten kliining i halsen som vägrar försvinna eller bryta ut. Den kan väl inte vara farlig om den inte blir värre?

Laddad, taggad och på G!

Ligger i sängen och kollar på Dreamgirls. Sjukt bra film.
Samtidigt kollar jag träningsbloggar och dieter och fan jag ska få muskler detta året.
Inte så jag blir byggare stor men jag ska bygga lite.
Jag vill ju fortfarande springa. Det är min passion. Men jag ska få lite armar, lite mer ben, magen ska plattas ut och till sist ska jag spara pengar och fixa tuttarna. Allt detta jojobantande har inte gjort nåt bra för dem och de är hängiga och ledsna.

Mina första 30 dagar ska jag köra yoga varje dag. Det behöver inte vara långa entimmars pass men iaf några solhälsningar.
Sen ska jag bli bra i knät.
Jättebra. Så bra att det blir ett marathon.
Och ett Lidingölopp.
Jag är laddad och taggad och 2013 ska bli mitt och min kropps år!
Boooyah!

Krasch, boom, bang!

Då var ordningen återställd.
Min gamla trotjänare ville inte mer utan kraschade.
Så jag har bara kunnat blogga från mobilen och när jag har gjort det har det kommit andra saker emellan och inlägget har försvunnit.
Ett I-landsproblem men det är tomt och konstigt utan en dator.
Nog mycket för att det är det jag gör när jag kommer hem från jobbet och det inte går nåt på tv.
Den nygamla datorn jag har nu hittade jag på blocket och jag är kär. Lite att jobba med och komma underfull med men det är det värt.
Det är inte den vita men den är såååå fin.
Skulle inte palla en pc nu så det fick bli en till mac men efter helgen så har man inte så mycket pengar och en mac är inte det billigaste alternativet.

En annan sak som händer nu är att mina 100 dagar går av stapeln.
Officiellt så startar jag på tis men om jag skulle börja redan nu så har jag lite försprång.. Fast å andra sidan så hade ju lite karra inte varit helt fel.
Vad har ni för nyårslöften?
Till sommaren har jag toppat formen och har kroppen jag nu kämpat för i åratal.
Let's do this people!
Nu är det dax för lunch.
Den är sen men den behövs..

Lyssna på min innre röst..

Jag har kommit på att jag inte ska lyssna på andra. Typ alls.
Jag får så mycket råd om hur jag ska göra när jag tränar, äter, jobbar och i mitt kärleksliv.
Har valt att inte berätta så mycket om mina känslor för HAN eller vad som har hänt eller inte hänt.
Jag har varit ledsen och irriterad och jag vill bara skrika och slåss men jag vill faktiskt inte prata. Varför? Jo för att alla har olika råd och alla säger sig ha rätt.
Jag är inte intresserad av att spela några spel.
Han vet att jag är typ kär i honom. Varför ska jag då strunta i att svara när han messar?
Att spela svår är ju verkligen ingen idé när det är han som är svår haha!

Folk lägger sig gärna i hur jag äter, vad jag äter och varför.
Gärna de som borde tänka på det själva.
Och sen att jag tränar för mycket. Gahhhh! Ja det gör jag. Jag vet men jag älskar det och den dagen nån tar upp våra alkoholvanor som ingen vågar röra, då kan man få kritisera min träning.

Vad är värst? För mycket träning eller för mycket alkohol och tobak?
Jaja inget är bra i för stora mängder men ni fattar säkert hur jag tänker.

Nu är det snart nyår och efter det 1a jan och då köra jag på med 100 nya nyktra dagar.
Det ska bli skönt att kroppen får vila från all skit.
Bli pigg igen och sova bättre. Det enda jag inte saknar är deppen som kommer..
Och då ska jag oxå rida ut min förälskelse.
Jag vet inte alls vad han vill men nu pratar vi iaf.
Det roliga är att han inte alls har fattat nåt. Säger han iaf.
Och jag som trodde att jag var så tydlig och skulle jag prata med en brud så hade hon sagt samma sak men en man kanske inte tycker att jag varit det..
Hmmm män, de är fan konstiga.
Nu är det sova..
Har en lång dag imorgon. Over and out!

Gårdagens halva inlägg postas nu..

Jag har kollat på Aldrig mera fet.
Och vad provocerande det är!!
Att vuxna människor inte fattar att skogaholms limpa inte är bra är heeeeeelt sjuuukt!
Och så när de får chansen med tränare och kost och träning och så tar de den inte.
Det finns fan ingen jag som gör det för mig.
Jag motiverar mig själv och tar mig till gymmet. Visst jag har inte varit lika stor med kolla bilderna, jag var inte liten.
Jag vill oxå göra det. Och det är nästan så att jag vill äta upp mig för att få komma med.

Jag förstår att det är jobbigt att hålla sig igång ett år men hoho!! Jag har ju klarat det själv.
Jag har oxå svackor men får ta mig ur dem själv.
Gahhhhhh!

Och här glömde jag posta och åkte till jobbet.
Hahahahahhaa! 

Min nya idol, världens bästa Meri!

Jag har fått en ny idol.
Och de som säger att man inte klarar vissa saker bara för att man inte är 18 eller 20, fuck off!
I början när jag gick på hennes klasser var det ingen kärlek alls.
Men som tur är så gick jag tillbaka vecka efter vecka igen och nu älskar jag henne.
Har hon en klass kan jag avboka en annan bara för att gå på den.
Hon är varm och vacker och en sån man bara vill lära känna mer.
Ja, nu låter det som att jag är kär i henne men sorry. Så smaskigt ska vi inte ha det.

Man säger ju att man ska sikta mot stjärnorna så kanske man kommer till trädtopparna. Hon är min stjärna att sikta efter.
Den kroppen hon har. Gahhhhhh!
Den varma själen och den passionen hon har när hon inst. Det är insane.
Och de leendet man får ibland när man inte pallar mer och hon skriker på mig. Hahahaha!
Alla borde ha en Meri på sitt gym.

Hon är en sån man vill fråga om man ska ta en kaffe nån dag och bara snacka skit men man inte riktigt vågar för att det kan verka så konstigt.
Hon har tatt sm guld i judo. 40 år gammal. 20 år äldre än de andra. Hur bra är inte det??
Nästa år när jag ska bli lite biffigare då är det hon som är min inspiration, min motivation och förhoppningsvis min pt.
All kärlek, lycka och glädje till dig!

Onsdags blaj..

Onsdags spinningen avklarad. Helvete vad jag förbrände!! 714 kcal på 55 min!!
Kan ha något att göra med att jag åt mera kcal igår än jag är van vid så kroppen jublade nog och slog volter och kände att nu eldar vi på. Kul och jobbigt var det iaf.
Men som alltid när jag tatt i så jag spricker så kan jag inte äta så lunchen var svår att få ner..

Fick en förfrågan om vad jag tyckte om en ny app. Body Timeline.
Ska testa och se vad jag tycker men bara när jag kollat runt i den så gillar jag upplägget. Bara det att man kan ta kort och se förändringar ganska snabbt gör att den säljer in sig.
Men som sagt har inte provat den än men återkommer.

Idag är det dax att ta sig upp på hästen igen och gå på dejt.
Jag är livrädd och har ångest och vill egentligen ligga i fosterställning och kolla tv och äta mer snabba kolisar men han verkar bra. Han lyssnar på vad jag säger och är intresserad av MIG.
Vi delar träningsintresset och är båda jojobantare och ja han får mig att le fast jag är lite ledsen.
Och bara för att vara på den säkra sidan så tar jag med mig en tandborste.. ;)

Nunnan måste fan ta en rast nu!

Hoho!! Var är hon?

Mitt huvud är som ett getingbo.
Jag har sjukt mycket tankar och funderingar och känslor och gahhhhh!
Men en sak som har blivit galet tydlig är att jag inte ser mig som jag ser ut.
Har kollat på "Aldrig mera fet" som går på tv3 och mitt psyke fuckar med mig.
Jag tror på riktigt att jag är fet.
Jag känner och ser att jag inte är det men mitt huvud tror det.
Mitt huvud är där jag var när jag blev mobbad.

Jag har börjat krympa mitt JAG mer och mer och jag känner inte att jag är bra på nåt eller duger. Fattar inte vad det är som händer..
Jag får för mig att jag inte är värd att lyssna på. Att jag ska finnas för alla andra men vem vill lyssna på mitt sorgliga liv??
Det är helt galet!!

Något som är bra är att min kropp har börjat gå ner igen och tom mina favvo tights sitter konstigt. Dvs inte så tight som jag vill..
Jag är väl bara nere i en liten svacka.
Inte matmässigt eller träningsmässigt men känslomässigt.
Jag skulle inte säga att jag är nere. Mer osäker på vem jag är och vad som får folk att gilla mig..
Att få män att gilla mig.

Jaja ska ta mig till löpbandet och se om jag hittar henne där.
Ha en toppen dag!!

Natten till den 11 dec..

Det är måndag. Eller ja nu är det ju tisdag.
Det blev en lååååååång sovmorgon sen 2.5 timmar spinning och sen sängen igen.
Det första spinningpasset var 55 min tabataintervaller typ. Sjukt jobbigt. Och sen tog Therese vara på det som fanns kvar och jag är nu ett roadkill.
Jag har fortfarande ingen aning om vart jag är på väg med min träning eller min kropp förutom att jag känner att den blir större. Inget jag vill.
Så nu ska jag, MÅSTE jag ta tag i detta innan det ballar ur.
Jag tar en dag i taget och varje dag ska vara bra val och så lite sötsaker som möjligt.
Kan vara så att ingen av mina nära har sagt något om min nya kropp eller att jag var jätteduktig. Försökte hinta om att jag förtjänade en present men nepp.
Och med nära menar jag typ mamma.
När min syster slutat röka har hon fått presenter som motivation och jag hade väl kanske velat nåt liknande.. Det låter jätte barnsligt och fånigt men det är nästan som att alla förväntar sig att jag ska klara det jag bestämmer mig för att jag alltid gör det. Men det betyder inte att jag inte vill ha nåt mer än en klapp på axeln..

Världens bästa Therese gav mig 3 pt timmar och de vårdar jag ömt i hjärtat. Hon skulle kunna vara en av de där med så rent hjärta att man kräks.

Ok. Men jag måste hitta en balans. Jag kan inte leva mitt liv utan vin eller socker för alltid bara för att jag vill vara smal.
Men att sätta förbud verkar vara enda sättet att inte stoppa i sig en massa skit.
I min konstigt, snedvridna värld är ju jag jättestor.
Som en elefant. Eller ett stort vildsvin. Eller en noshörning.
Och skälet till att ingen vill ha mig är ju såklart för att jag är så fet.
För vem tackar nej till mig annars?
Så jag måste kirra kroppen jag drömmer om och så får jag ta det därifrån.
Men först måste elefanten sova..

Spinning i huvudet..

Nu var det några dagar sen jag skrev..
Det har hänt mycket och jag är lite förvirrad.
Vi hade p-fest och en kille tog nåt mer än bara alkohol och hotade halva personalstyrkan, två skulle dö tydligen så polisen fick komma och hämta honom.
Det var läskigt. Ett tag trodde jag att jag skulle få mig en smäll..
Jag har nog aldrig sett så svarta ögon.

Jag blev stressad och svepte vin och sprit och sen fick jag prata med toaletten halva natten. Tur att jag var med värdens snällaste som tog hand om mig.

Sen så är jag lite vilsen med vad jag ska göra nu.
Jag har alltid mål och nåt att jobba mot men nu.
Vad ska jag göra?
Det är tomt och jag saknar... Nåt.
Jag måste ha ett mål.
Och inget som har med vikt att göra för den kommer som med när jag kör allt det andra.

Sen har vi de här Sverige Demokraterna.
Jag har aldrig varit så rädd för Sverige som jag är nu. Jag har aldrig känt mig så otrygg. Och att jag har folk för nära mig som röstar på dem och försvarar dem gör mig ännu räddare.
Och jag känner mig ensam. Som att jag inte kan lita på att nån försvarar mig om nåt skulle hända.
Jag har aldrig varit så medveten om min hudfärg som jag är idag.
Att jag är annorlunda. Att jag inte "ser ut" som en svensk.
När jag gick på lekis fick inte jag leka med de andra barnen för att jag inte såg ut som de. För att jag var brun.
Nu skulle nån kunna klubba ner mig för att jag är brun. Och bara därför.

Jag är förvirrad. Jätte förvirrad. Det är mycket som rör sig i huvudet. Jobb, för vi har ingen personal,  träning, vikt, mål och SD. Och inte minst mina vänner som försvarar dem.

Fast.. Det sista är inte så svårt. Försvara dem och försvinn ur mitt liv.

Vilken konstig dag..

Ok. Jag var och tränade. Meri var inte där men jag körde på ändå. Jag var ju där. Sen blev det lite shopping och så kändes livet bättre och jag gladare.
Så var jag nästan hemma och så kommer en låt på med Peter Jöback och hela jag kapitulerade.
Tårarna kom och all den positiva energi jag hade försvann.
Så nu är tanken att jag åker tillbaka. Spinnar och yogar lite och skickar all den dåliga, tråkiga energin åt helvete.
Jag borde ju vara asglad för jag handlade mycket fint..
Och bara till mig oxå!
Haha!

Sen så saknar jag. Man ska inte lyssna på andra. Bara på sitt eget hjärta och sin egen magkänsla.
Jag sa att jag inte skulle spela nåt jävla spel.
Så det är avslutat. Nu kör vi a la Linnéa.

Detta är låten som fick mig att tappa allt..

Uppdatering!

Jag behöver inte jobba!! Woop woop! Ledig utan dåligt samvete!

Pissadvent!

Det är söndag morgon och sviiiinkallt!
Somnade förbannad och har knappt sovit så nu är jag så lättretlig och trött att jag bara vill lägga mig i fosterställning och gråta.
Och vad händer då? Innan jag har hunnit vakna ordentligt? Jo jobbet ringer.
Detta med att man måste vara utomsockens för att få vara ledig är verkligen sant.
Jag vet ju att jag kommer få så dåligt samvete om jag inte går in att det inte är värt att vara ledig, samtidigt som jag vet att jag behöver vara ledig.
1a advent börjar riktigt kukigt!

Har ett inlägg inhuvudet som jag vill skriva men skiter i det.
Ska skriva av mig på papper istället och så träna bort ilskan för faaaaaaaaaaan vad irri jag är!
Sen att det späds på att sömnbrist och jobb. Idag är jag ingen happy camper.
Jo en sak till. Satt på lite lördagsmys igår och de rökte i köket. Jag mådde så dåligt av det att jag inte följde med ut utan åkte hem och nu, fortfarande kliar halsen.
Kommer ni ihåg hur man mådde efter en kväll på krogen då man fick röka inne? Så kändes det.
Så nu blir det att ta med sig kläderna till jobbet och tvätta dem för jääävlar vad de stinker.

Nu ska jag träna med världens bästa, eller iaf sveriges bästa i Judo! Min inst tog Sm Guuuuld i Judo igår!
Fan vad stolt jag är!
Off we goooo!

1a i advent..

Jag har länge skämts för att jag har gjort en massa dumma val i livet.
Jag tycker det är pinsamt att jag gick in i väggen.
Jag hatar att jag försökt ta livet av mig typ 3-5 ggr.
Jag tycker det är jobbigt att jag blev så deprimerad att jag fick ta medicin och jag tycker det är ännu jobbigare att jag ibland fortfarande behöver dem.
Jag är inte nöjd med hur jag skött mina pojkvänner och sambos.
Och jag hatar mest att jag är så hård mot mig själv.

Ikväll fick jag veta saker om en vän som gör att jag inte är så misslyckad. Missförstå mig rätt nu.
Jag är inte glad eller nöjd över valen hon gjort. Jag är besviken på henne. Jäääävligt besviken.
Men jag är inte så misslyckad. Alla gör vi fel ibland. Alla hamnar vi på sidospår.
Och mina fel är nog inte så stora som jag trott.
Jag skäms fortfarande över att mina nära och kära fick ta hand om mig så mycket och att jag oroade dem.
Jag gillar inte alls att tänka på det men fan.
Jag är inte mer än människa. Som alla andra. Med fel och brister.
Jag hamnade fel. Jag tog på mig för mycket jobb. Jag lämnade inte min knarkande sambo och jag skulle gå ner i vikt samtidigt.
Klart att jag sprang rätt in i betongväggen. Vem hade inte gjort det?

Men idag fick jag lära mig att alla kan göra fel..
Det är en skön känsla.
Kanske kan jag börja förlåta lite nu..