Hoho.. Motivationen...??

Sitter och letar motivation till dagens träning..
Är trött och opepp och vill inte så lite gnäll borde få iväg mig.
Har läst lite andra bloggar och det är inte bara jag som är trött och hängig.
Det måste ju vara brist på soliga dagar och ett drägligt klimat.
Jag brukar inte gnälla på vintern för jag gillar den. När det är snö som lyser upp dagen och gör allt lite trevligare, men detta!!
Fruktansvärt.
Hoppas på att mina D-vitaminer kickar in snart så jag blir lite piggare. Kan sova bort hela dagar som det är nu.
Och hade min fina varit här med mig hade det varit lite roligare men när jag bara vill sova och sova och sova..
Jag är kär. Han är det finaste som finns.
Jag har svårt att tro att det händer och kommer vara rädd att han ska dra ganska länge men jag tar det en dag i taget och låter blir att tänka så långt fram så länge jag bara kan.
Har svårt att fatta att han vill ha mig.. MIG!

Hmmm och nu när jag bestämde mig för att åka och träna pump med Therese så har hon inte ens passet!!
Jaja. På med kläderna and off we goooooo!

32 av 100..

Idag har varit låååååång...
Det började iof jävligt najs med pussar från mannen på morgonen.
Sen körde jag ett spinningpass 7.15, följt av p-möte 8.30, följt av spinning kl 12.
Efter spinningen som var sjukt varm gick jag, Anna och Helena på stan och inhandlade div nödvändigheter.
Jag, toalettpapper, mjukmedel, tandkräm och tandborstar. Både till mig och Han. Han vet inget för jag tänkte göra honom lite glad när han kommer.
Jag är en sån som tror på att det är de små sakerna som betyder mest.
Att det är de som gör att man faktiskt tänker på den andra typ hela dagen.
Att köpa små saker hela året till de man tycker om är det man blir gladast av.
Eller att man får saker som är genomtänkt. Andréas köper alltid rosa presenter till mig för han vet att jag gillar det. En rosa nyckelring, en rosa boa, en rosa tupp (till påsk). Det älskar jag..
Hmm ja tillbaka till tråden.. Helena köpte nya överdragsbyxor och Anna lite träningskläder.

Sen åkte vi hem och nån till jobb.
Jag tvättade mina träningskläder, åt lunch och somnade.
Verkligen tooooksomnade. Så det blev ingen kvällsträning idag.
Kan inte säga att jag är piggare nu och jag skyller allt på fullmåne och gråa dagar.
Måste ut och springa igen för att få lite luft och dagsljus, det lilla som finns..

Igår körde jag 30-20-10 med Moa. Ett nytt pass på Sats som går ut på att man spinnar 15 intervaller.
Fem åt ggn. 30 sek lugnt, 20 sek hårt och 10 sek sviiiinhårt. Mellan de 5 vilar man en sväng och så på igen.
De intervallerna känns i baksida lår idag..
Sen så körde vi även yoga igår och eftersom hon envisades med att köra 300tusen plankor så gör även baksida axel ont idag..

Nu, idag har jag kört 32 dagar av 100. Det går framåt men jag känner hur mycket tålamod jag måste ha med kroppen.. Jag vill att den ska bli mindre och smal och som den var när jag gick i mål.
Det är ju just tålamodet jag måste ha i shack nu för jag vet att jag klarar det och det är oxå det som är farligt. När man tror så mycket på sig själv att man skiter i allt och hoppar av.
Jag tror det kommer bli bättre när jag kommit till dag 50 för då är man på väg ner igen.
Nu är det dax att avsluta för nu får jag besök..
Over and out!

Jag, en sköldpadda..

Det är måndag den 28de och jag har kommit 30 dagar på mina 100.
Och svackan är här.. Inte motivationen utan den där jag är nere och ledsen.
Jag hade ett samtal i lördags som gjorde mig ledsen och jag tror att det var som inkörsporten.
Nu är jag lite smått deppig men ändå inte så att jag vill gunga fram och tillbaka och lyssna på deppmusik men bara nere..
Som förra ggn så går jag inte ut. Jag träffar inte så mycket vänner och ingen hör heller av sig.
Visst jag är ganska dålig på det själv men jag vet ju oxå att det enda alla vill göra är att dricka vin.

Så just nu är jag som sköldpaddan som kryper in i sitt skinn ett tag och försöker hitta energin. Och glädjen. Och viljan.
För det enda jag vill är att äta choklad och godis och dricka vin och göra bort mig med mina vänner.
Inte sitta hemma och känna att jag inte duger. Till nåt.
Men så var det ju detta som hände förra ggn oxå. Jag vet att det går över och jag vet att efter regn kommer solsken och allt det där.
Men just nu.. När jag borde vara som lyckligast så är det bara mulet.
Nu ska jag ta mig till jobbet och försöka hitta lite glädje på vägen dit.
Får man köpa blommor till sig själv?

Dag 27!

Det är fredag morgon, den 25e och nu har 27 dagar av mina 100 gått.
Det flyter på som vanligt och jag saknar inget. Speciellt inte nu när jag har min fina, starka man.
Igår var jag på en föreläsning med Jonas Colting.
Den var bra och bjöd på vissa ahaupplevelser.
Tyvärr lät det som att vi bara fick halva.. Men han kommer tillbaka till Götet den 7de mars och då kanske man skulle gå och höra hela.
Efter föreläsningen skulle jag ta mig hem från Sisjön. Det var kallt och mörkt och att vänta på bussen var inget jag såg fram emot.. Men har man världens bästa pojkvän så slipper man det.
Han stod utanför och väntade på mig.

Jag vet att jag freakade igår. Jag blev rädd och panikslagen och trodde att han som så många andra skulle lämna. Istället ville han prata med mig. Förstå vad som hände i huvudet. Och så höll han om mig.. Jag tror inte han såg mina tårar och det var inget jag ville heller för då hade det blivit en större grej än vad det var.

Idag ska jag inhandla min nya kokbok och sen ska här dietas! Ska jag matcha min starke man så är det dax att lägga i en extra växel.
Over and out!

Hur gör man??

Ibland är det bra att ha vänner man kan bolla allt med.
Just idag behövde jag prata av mig lite och få perspektiv på saker jag inte är van vid att hantera.
Vem trodde att jag skulle sitta och gråta för att nån tycker mycket om mig?
Grejjen är ju att jag är livrädd!!
Jag har ångest. Jag känner mig nere. Jag tror jag bygger upp saker i huvudet som inte har hänt bara för att jag ska vara beredd på det värsta.
Jag är inte van vid att få mess hela tiden. Eller att han säger så söta saker att jag smälter. Eller att han faktiskt planerar en framtid som jag är med i.

Jag brukar bli dumpad lagom till semestern. Eller lämnad för att jag blir deppig. Eller för att jag KANSKE vill ha barn bara för att jag är i den åldern. Eller så duger det inte med bara mig utan han jag träffar, dejtar gärna flera på samma ggn. Eller glömmer att vi ska ha sem tillsammans. Eller bjuder ut mig på middag och ska hämta mig kl sju men kommer hem elva och säger att "jag glömde bort tiden". Eller kommer försent när jag springer i mål på maran. Eller säger att han älskar mig men en vecka senare är han tillsammans med sitt ex utan att ens säga nåt till mig.

Jag kan ta alla avslag. Ge mig dem bara. Jag gråter lite, borstar av mig, reser mig och blir starkare.
Nu. Hur gör man nu? Hur gör man när han är helt underbar?
När jag inte ens får dåliga vibbar?
När allt bara är som en saga?
När jag ler av tanken på honom och allt går som på räls?

Yajjcks!

Torsdagen är här och nu väntar ett Transformer pass. Jag är lika rädd som förra veckan men det är ju bara att göra det.
Ikväll ska jag spinna för Samir och sen på föreläsning. Jonas Colting håller i den på Elexia i Sisjön. 250 kr kostar det men det är det klart värt.
Måste bara komma ihåg att ta med mig mat och block.
Sen kommer förhoppningsvis min Gladiator och kramar på mig.
En fullspäckad ledig dag. Haha!
Och imorgon är fan inte bättre.
Jo!! Måste skriva cv och personligt brev idag oxå..
And off we goooooo!

" Det måste va en dröm..."

Hmm ja nu när jag inte längre är singel så blir ju bloggandet lidande..
Jag vill inte riktigt skriva när han är här och sen så vet jag inte om jag gillar att nån är närvarande när jag skriver.
Har aldrig gjort det förut så kanske får ge det en chans.
Efter måndagens mastodont träning har det bara blivit pump på tis, som för övrigt känns lite här och var idag och så idag spinning med Doris.
Hon är gaaaaalen men det var ett göttigt pass.

Imorgon är det träning, föreläsning och så kommer mannen hit.
Gahhhhh vad han sätter griller i huvudet på mig! Kommer inte kunna somna ordentligt..
Men det är skönt att vi är så lika att det inte kommer bli en massa onyttigheter och vin och ingen träning och så.
Bara en massa träning och en smal och stark kropp när sommaren kommer.
Han är ju redan så vältränad att jag ser ut som en strandad valross bredvid honom..
De muskler jag har känner man bara genom lagren av fett. Haha!
Så ja eftersom han dietar är det ju bara för mig att haka på. Inte samma som han för då kommer det växa ut en näbb och fjädrar på mig men Isodietens nya bok ska hamna i mina händer och sen är det raka vägen in i mål.

Något som är konstigt är vilket vanedjur vi människor är..
Jag vet precis hur jag ska hantera motgångar men inte alls hur jag gör när det går bra. Eller känns bra. Jag kan inte ta komplimanger eller presenter men älskar att ge saker till andra. Och jag kan ta kritik. Eller jag hanterar det bättre än motsatsen.
Jag vet hur jag tar ett ledset hjärta men inte hur jag ska hantera mitt glada, kära hjärta.
Ibland händer saker och det känns som att det är för bra för att vara sant och så får man redan på nåt som spricker bubblan och det som var för bra för att vara sant vad just det... Alldeles för bra för mig.
Jag vågar inte riktigt tro på att den här bubblan är på riktigt än. Jag tror inte riktigt på att han vill ha mig för det är för bra.
Kyssarna.. Kramarna... Musklerna... Att vi tittar på varandra och bara ler, båda två..
Att vi tar på varandra hela tiden..
Jag har inte känt så här på sjukt länge och jag trodde inte jag skulle göra det någonsin igen.
Jag vill lyssna på Michael Bolton och en massa kärlekstrams.
Jag vill bara släppa alla spärrar och köra på.
Men jag kan inte riktigt. Det finns inga varningssignaler. Inga dåliga magkänslor. Han har inte gett mig nåt att tvivla på men ändå så vågar jag inte..
Jag vet hur jag fungerar och det är nu jag kommer se hur mycket han tar innan jag har skrämt iväg honom.
Att jag har psykiska problem ibland funkade inte. Det brukar annars vara det säkra kortet.
Så vad kommer jag slänga ur mig härnäst för att få honom att lägga benen på ryggen och springa?
Har jag tur är han mannen i mitt liv och man nog att bara hålla mig när jag får panik och blir rädd.
Eller räddare.. För jag är redan livrädd..


"Kryp närmare nu, det är kallt ute
Jag vill känna dig, tätt emot mig
jag ser snöflingor faller, över taken o husen
o jag tackar Gud att jag har dig

Alla år då jag va, jag väntade på min chans
hoppades o bad, att ödet en dag
Skulle sända dig till mig

(Å) åå det måste va en dröm
trodde aldrig att vi skulle hamna här
som nånting från en annan värld
(Å) åå det måste va en dröm,
jag hade slutat hoppats för länge länge sen
o om det e en dröm så vill jag aldrig vakna upp igen

det är lustigt att tänka, på allt jag hittade på för att få din uppmärksamhet
små tillfälligheter, ett möte på en buss
,jag ville bara att du skulle se

o jag kan knappt tro att det är sant
o jag går här som i trance
låt det aldrig nånsin tar slut

(Å) åå det måste va en dröm
Trodde aldrig att vi skulle hamna här
som nånting från en annan värld
(Å) åå det måste va en dröm,
jag hade slutat hoppats för länge länge sen
o om det e en dröm så vill jag aldrig vakna upp igen

du håller mitt hjärta i dina händer
det känns som jag har kommit hem
detta som växer mellan oss nu, är det bästa som har hänt"

Kommer ni ihåg den?
Den ringer i mitt huvud och jag blir ömsom lycklig, ömsom ledsen för tänk om det är en dröm?

Dagens gigantiska minus blev 2500 kcal!

Måndagen började på yogamattan 7.15. Så skönt.. Och Caroline är så bra att man går därifrån lugn och harmonisk och lycklig.
Tydligen ska vi försöka göra det till en stående punkt nu jag och Andréas.
Sen åkte jag hem och frullade. Sov en stund och åkte till Sats Kungsgatan för tt köra ABSolution och Vipr.
Passen var sjukt jobbiga och att vila 2 dagar har inte alls gjort mig starkare.
Sen så hem och äta och vila igen och så tillbaka och köra 2.5 timmar spinning.
900+16000= 2500 kcal på minuskontot. En ganska bra minus dag..

Min fina pojkvän ( har fortfarande svårt att tro på det än skriva det) skulle komma hit idag men fick förhinder så han kommer imorgon istället.. Konstigt att man kan sakna nån så mycket som man knappt känner. Eller att man kan tycka så mycket om nån man knappt känner.
Allt som bara stämmer..
Han älskar träning precis som jag och ska gå på diet nästan som jag så det där med "nya pojkvänsfettman" kommer inte hända. Och båda kommer ha full förståelse för den andres träning eftersom vi inte bara spenderar en timme på gymmet. Utan en två tre och ibland flera ggr om dagen.

Jaja.. Efter en träningjobbig dag är det dax att krama kudden..
Men djupt filosofiska tankar imorgon.
Over and out

Let's do this!

Oj! Bilden blev visst uppochner..

Min man och jag...

Dejt ett och två har kommit och gått och jag vill bara ha hit honom igen.
Allt gick bättre än väntat och magen pirrar och jag ler hela tiden och fan vad jag tycker om honom.
Jag har lite svårt att skriva det men jag är med pojkvän.
Den finaste..
Han är så stark. Så stor. Så manlig. Så min...
Han säger allt jag vill och behöver höra utan att han vet att jag vill och behöver höra det.
Han är allt.
Jag finner inga ord för att beskriva hur bra han får mig att må.
När man bankat huvudet i cementväggen och fiskat och letat efter det miiiinsta lilla tecknet på att den man gillat gillar tillbaka så blir man överväldigad när HAN bara med ett litet mess ger mig allt jag vill ha.
Jag är mer bekräftad nu än på 10 år!
Han är min fina och när jag frågade om han tar emot mig om jag faller svarade han:

" Fall bara Sötnos...... Jag finns där."

Jag är kär, förälskad och bettuttat, allt på en ggn.
Och det är såååå underbart när det är besvarat...

Spinning, Transformer och Grit. Kroppen ska formas..

Dagens första träning avklarad.
45 min spinning med världens bästa Edman.
Visst.. Passet började 6.45 och när det är så här kallt ute är det inte lockande men va fan. Just Do It!
Eller?

Igår var det ju Transformer.
Man jobbar i "buren" och off cage. Aaaaaaasjobbigt!
Det var 8 övningen i buren och 4 off.
Jag svettades som en gris redan efter 1a varvet och då var det 2 kvar...
Sen så jobbade man 2 och 2 och en var i buren och en off.
De utanför var först att man skulle böja sig neråt, vandra ut med händerna och göra en armhävning och det gjorde man mellan alla övningarna 1a varvet.
2a gjorde vi 5 armhävningar och 5 upphopp.
Och 3dje mountainclimbers och varannan ligga på mage och klappa framför huvudet och så ovanför rumpan.

Nu i buren.
Vi började med en stång som satt i ett band och man skulle lyfta det över huvudet och samtidigt gå ett steg bak i ett utfallssteg. Första varvet 20 sek. Andra 40 och tredje 30 sek tror jag det var..
Andra övningen var repen. Typ som att staka sig med längdskidor.
Tredje enbensbenböj heeeeela vägen ner och med ett hopp när man bytte ben. Och då hade man stöd med ett band typ..
Fjärde var rodd med kettelbells. Man lutade sig fram med rakrygg och rodde med varannan arm i ett snabbt temop.
Femte skulle man hänga i armarna och dra upp benen till magen, ut i en  pik och ner sakta med raka ben.
Sjätte, jacks med rep.
Sjunde, liggande rodd. Man höll sig i rep och drog sig upp.
Åttonde, man förde joysticken åt sidan och ju snabbare desto jobbigare.
Efter tredje varvet var jag heeeelt slut.
Men en skön känsla i kroppen och något jag måste lära mig är att man behöver inte träna tre timmar för att få resultat utan 45 min räcker.
Eller 30 min Grit. Nån som har testat?
Jag kan ju säga att är man inte ganska van vid att träna och puscha sig låååångt utanför den bekväma zonen så ska man def INTE ta Grit.
Man vill dö. Man vill kräkas och det är 30 min av rent helvete.
Men ändå gör man det.

Konstigt..

Då har jag gått ut ur boxen in i buren..

Transformer var precis sååååå jobbigt som jag trodde att det skulle vara.
Kroppen blev slut och den gör lite ont..
Mer om det en annan dag för nu är det sovdax!
Spinning står på schemat 6.45 imorgon!
Over and out.

Sats Transformer

Idag är det dax att möta en av mina rädslor..
Jag ska köra Transformer för första ggn!!
Är livrädd och det kommer göra jääävligt ont men det är säkert aaaasbra för kroppen.
Så på med kläderna så kommer jag med omdömme (om jag kan skriva) ikväll.
Wish me luck!

Magi, eufori, kärlek och längtan..

Idag är en sån där dag som slutar i total lycka!
Spinningen idag var magisk. Jag blev så trött i sista låten att jag trodde jag skulle kräkas!
Svetten sprutade från mig och i benen kokade mjölksyran.
Magi är det enda som kan beskriva passet.

Sen var det hem och messa lite med den finaste gladiatorn av dem alla och så sova lite och sen mötte jag upp Andréas och så gick vi på "En kväll med Jill Johnson".
Ett program från svt som ska sändas i framtiden.
Hon hade gäster och frågestunder och sjöng som en gudinna..
Jag grät på två av låtarna och så när en av mina absoluta favoriter äntrade scenen så trodde jag att jag skulle svimma..
Självaste Tommy Körberg dök upp!!!
Jag ville hoppa från balkongen och ner i hans famn och så skulle han sjunga bara för mig..
Och Jill.. Hur vacker är hon inte? Sååå cool!
Så bara riktig och ödmjuk och fin och sjunger som om alla änglarna stannat i hennes strupe och sjunger därifrån..

Om det finns en dag jag hade velat korka upp champagnen och fuska med mina 100 dagar är det idag!
Total eufori!
Och snart.. Snart får jag träffa han som tro det eller ej håller på att falla för lilla mig...
Idag tänker jag somna lycklig. Nästan så lycklig att jag börjar gråta..

Förälskelse är som att ge näring åt en blomma..

Det är onsdag och spinningdag!
I en vecka har jag nog gått lite överstyr med träningen..
Jag känner det mest för att jag får mjölksyra väldans fort och kroppen är som matt.
Jag pallar ju träningen för att jag är envis sim en åsna men det ska bli gött med jobbhelg. Då kan jag inte träna lika mycket och kroppen får vila. Iaf från träningen.
Sen blir det måndag och en ny vecka och nya träningspass.

Något som är väldans skönt är att jag kör så varierat. Det är spinning, pump, combat, energy, grit, absolution, yoga, dans, ntc, vipr och igår satspowerstep.
Kroppen får jobba på alla håll och kanter och blir utmanad typ varje dag.
Och därför är jag trött. Haha!
Efter spinningen blir det hem och sova nån timme.
Och så städa så jag kan ta hem min älskade man..
Oj det lät allvarligt. Men det är inte så seriöst som det låter.
Han får mig att må bra i hela kroppen.

Känslan kär är som en blomma.
Om man inte ger den näring så dör den..
Jag var kär i Stefan och jag trodde på riktigt att vi skulle kunna få det att funka men när han inte ger mina känslor nån näring alls torkar de och försvinner och in kommer denna sjukt underbara man som har spetsat sin näring med nåt och jag blommar som aldrig förr! Jag heter ju Linnéa oxå..
Heeeelt sjukt!

Oj jäävlar! Dax att åka!

Bild från google

Dag 15..

Dag 15 är över och jag har nu 85 dagar kvar.
85 hääärliga dagar..
Idag kom Indianerna och jag förstår varför jag varit så sur och lättretlig och tjock denna veckan.
Ni kvinnor vet vad jag menar för ibland ser man en helt annan i spegeln än den man är van vid bara för att det är DEN veckan.
Jaja gött att den inte kom på fre när min blivande pojkvän kommer och dejtar mig.

Idag har jag tränat Combat och Sats Energy. Kroppen gjorde fortfarande ont från gårdagen och var väl inte riktigt återhämtad men va fan. Lite chocker klarar den väl av?
Sen blev det hem och laga mat och bädda rent och rensa ut nattduksbordet.
Och diska.
Nästa veckas utmaningar är:
Dricka vatten!!!!!!!
Diska varje dag.
Rensa ut lite skit/onödiga saker varje dag.
Hmmm jag hade en sak till men den vill inte infinna sig..
Jaja den kommer väl tillbaka..

Nu ska jag sova i den renbäddade sängen. Och drömma om min Gladiator.
Over and out!

Dag 15, pms och ursäkter.

Det är söndag och jag har klarat 14 dagar och promenerar in på dag 15.
Jag är jättenöjd med att jag är så bra och har svårt att vara ödmjuk för dem som inte är så bra på att hålla sig..
Kanske för att det är så många som inte ens försöker och har ursäkter för att inte hålla det de säger att de ska göra.
Jag SKA köra 30 dagar yoga har bara fått skjuta lite på det av olika anledningar. Men när jag väl kör så tänker jag göra det och det SKA ske under dessa 100 dagar!
Mina ursäkter?
Jag hade träningevärken från helvetet och kunde knappt röra mig.
Plus att jag hostade och fortfarande gör men det gjorde att jag inte ville gå på nån yoga klass och störa de andra som är där och vill ha lugnet.
Jag kan ju bli as irri på folk som hostar och går på just yoga eller på bio. På ställen man inte vill bli störd och eftersom jag vet hur störd jag blir så vill jag inte vara en sån själv..
Nu tror jag att jag kan gå och inte störa men skulle jag få en attack så kan jag ju bara lämna.
Innan så visste jag att jag skulle störa och därför sköt jag på just den utmaningen.

Men som nu. Det är så många som skulle köra med mig men som inte ens reflekterar över vad som hamnar i munnen. En smakbit av en kaka. Ett litet smakprov på glass. En mittendel av en bulle. Smaksättning till en kaffelatte. Det är så mycket när man tänker på det och jag är så van vid att tänka på det att jag ser vad andra inte tänker på.
Ja jag vet att jag ska skita i andra och bara köra mitt race men det är ju till mig de kommer sen och vill ha motivation till träningen. Eller fråga om mat och kost och diet och vad man ska och inte ska äta.

Hmmm ja jag är nog ganska pms stinn idag..

Igår hade jag en av de bästa kvällarna på länge.
Vi var hemma hos Emma. Jag och Helena.
Ingen alkohol inget godis men en jääävla massa skratt!
Att inte andra provar det nån kväll...

13 dagar har passerat..

Natten den 12.
13 dagar har gått.
Jag är glad att jag är på tåget igen och att jag inte behöver tänka på vad jag äter.
Jag är ju som inte på nån diet. Jag bara tar bort alkohol och socker.
Hmmm ja och tränar ganska mycket men, no pain no gain.
Så är det. Inget är gratis och vill jag ha en snygg, stark kropp som min nya man (förhoppningsvis) ska gilla då är det bara att jobba.
Det är lite jobbigt att vi fortfarande inte har träffats men jag hoppas på att vi löser det snart.
Jag vet ju inte om det är att jag längtar sååå efter att få ha nån som gör att jag känner så mycket eller om det är han.
Om jag bara är desperat eller om han är så underbar att han får mig att falla genom telefonen.
Han hör av sig hela tiden och han säger att han saknar mig och längtar tills vi ses. Han bekräftar mig och får mig att känna mig speciell.
Men det är klart att jag är rädd...
Det är inte kul att få hjärtat krossat och att få det igen så kort efter den förra fadäsen. Ja då vet jag faktiskt inte vad jag gör.
Då får det bli att träffa en kk och leva ensam ett tag.
Ett jäääääävla tag!

Men nu hoppas vi på att detta kommer gå vägen och att han är mannen i mitt framtida liv.
Nu var det ju tänkt att jag skulle sova eftersom jag ska träna imorgon typ morgon.
MEN är HAN i Kina och vaknar när jag ska sova då blir det svårt att sova.

Snart vankas det pump med bästa Therese och sen spinning med min fru, Cie och sen ev Grit Plyo med Kim.
Då gäller det att vara utvilad...
Det är skönt att magen börjar gå tillbaka och blir mindre och att det har gått så fort.
Den är inte i mål än men snart så..
Over and out!

Just Do It!

Dag 12/100 är här.
Har inget sug efter just godis men hade gärna använt mer sötningsmedel.
Som igår när jag åt mina pankisar till middag eftersom jag glömde bort att äta på jobbet, då ville jag ha den söta smaken.
Men jag var ändå inte godissugen. Make sense?
Ligger och funderar på om det blir träning idag eller en vilodag...
Jag har ju fram till idag tränat 7 timmar denna veckan redan och har en massa bokat till helgen så att vila kroppen idag hade nog varit bra. Det enda är ju att jag inte är så bra på det.
Så det kommer nog bli pump på landala idag..

Nu vill jag bara att kroppen ska återgå till den smala, snygga, vackra kropp den var när jag avslutade förra utmaningen.
Jag vill det nununununununununuuuuuu!
Det blir väl så när man inte pallar kämpa mer. När man gjort det så mycket och så länge så är det klart att man blir lite otålig.
Och när man är så dum att man åt upp sig igen då blir man arg på sig själv och förbannar sig att man har så dålig karaktär att man inte kunde stå emot..
Men.
Man vill ju faktiskt leva lite oxå.
Man vill ju dricka vin med sina vänner och äta godis och julmat och inte träna som en idiot hela tiden.
Men så har man ju ett val. Antingen gör man det som krävs och får de resultaten man vill ha eller så köper man sin godispåse och tittar på när alla andra når sina mål.
Jag vill inte sitta på sidan och titta på.
Jag vill och jag ska komma dit jag vill och vägen dit är faktiskt inte så lång.. Inte för mig.
Jag har träningen som ett naturligt inslag i mitt liv och jag vet att jag ska hålla mig borta från socker och alkohol.
Receptet är inte svårare än så.

Då kör vi dag 10!

Vet inte varför men det blev inget bloggande igår...
Tränade Vipr med Meri och hon spöade skiten ur oss.
Sen blev på kvällen körde jag spinning med Samir och så lite street och sen ABSolution.
Gahhhhhh!!!
Det är så jobbigt att man döööör.
Och idag har jag ont i ryggen och magen och lite i rumpan och armarna.
Men skönt är det.
Snart är det PT timme med Therese och så vila och NTC med Meri.
Kroppen jag hade när jag gick i mål på mina 100 ska tillbaka.

Eftersom jag nu ska på dejt med Biffen av biffarna så gäller det att skärpa till sig.
Sen att jag vill vrida huvuden på stranden i sommar, det gör ju att motivationen finns där ganska så bra.
Jag vill inte ha en massa valkar och lår som går ihop och skaver. En sommar utan skav hade varit GRYMT!
Sen vet jag ju inte om det är möjligt med tanke på att jag ät kobent och har väldans stabbiga ben men man kan ju försöka.
Han jag ska dejta och sova med om en vecka, han ska ner till 5% kroppsfett och gå på diet i 5 mån. Varför inte?
Kan han så kan jag.

Det sjuka med den här nya är att han har tatt mitt brustna hjärta och mitt sargade ego och plockat ihop det och börjat klistra... Jag trodde faktiskt inte jag skulle känna så här så fort för någon annan.
Jag har svårt att fatta att han vill ha mig så som jag vill ha honom.
Han bekräftar mig utan att jag måste jobba för det. Det är konstigt och en skön känsla samtidigt.
Han lyssnar och är intresserad av MIG och skulle jag bli deppig så vill han hjälpa mig.. Hur sjukt är inte det??
Jag är van vid att män drar när jag blir ledsen och behöver stöd.
Och det som är ännu sjukare är att jag sa det för att skrämma honom lite för allt detta skrämmer skiten ur mig!
Men han var bara lugn och tyckte jag var dum som inte ville ha honom där då.
Vad har jag gjort för att förtjäna denna mannen med den magiska kroppen??

Viktväktarna..

Nu är det jobbigt.. Jag ligger hemma i sängen och det som kliade i halsen har blivit hosta. Så idag vilar jag. Inget jag gör med glädje.
Jag kan ju och orkar träna men vet att kroppen måste få vila och läka och sen så har jag ju en ny piercing som oxå tar energi för att få läka. Så nu får hjärnan sluta. Kanske blir det en promenad om jag inte kan ligga still.

Har ju kört på med mina 100 nya dagar och med mig skulle jag få lite vänner.
Min kära syster hänger på imorgon och kör en månad men det är iaf kul med stöd.
Det andra stödet hoppade av igår.
Vi tackade av en kollega på jobbet och det bjöds på prinsesstårta och chokladtårta och Bollinger.
De som nu skulle hålla sig borta från sånt frångick det helt utom jag.
Jag är liiiiite bättre. Jag åt isopannkakor med keso och fruktsallad som för övrigt blev min middag och sen så drack jag ramlösa.
Återigen en påminnelse om att jag inte får glömma att jag bara kan lita på mig själv och vacklar jag får jag leta djupt inne och vara min egen stöttepelare.

Det är nog det jag saknar i Viktväktarna.
För jag längtar dit ganska ofta. Att gå på ett av deras möten, med rätt konsulent är jättemysigt.
Man träffar andra som ska åt samma mål. Vissa har längre och vissa har kortare väg. Man får tips och idéer av varandra och man känner oxå igen sig i andras problematik med att få pointsen att räcka eller att de är för många. När någon har en svacka känner de flesta igen sig för alla har varit där nån ggn på sin resa. När man inte pallar träna får man stöd. När man inte kan komma på vad man ska laga för mat får man tips.
Jag älskar Viktväktarna.
Men de är som inte anpassat för folk som tränar som jag gör..
Dvs lite för mycket.
Men faktiskt. Känner ni nån som funderar på det så be den personen sluta tänka och bara gå dit!
Jag ska dit och köpa en kokbok sen. Älskar kokböcker och de har en ny som är gaaalet fin!

Både Shirley Clamp och Jennifer Hudson har fått grymma resultat.

Så varför inte egentligen?
Kanske kanske att jag tar mig dit bara för stödet för det är det fan värt. Att göra om dessa 100 dagar utan nån kommer bli jobbigt eftersom jag redan vet att jag kommer klara det.
Sen så är ju jag en sån som behöver få hjälp med balansen när det kommer till mat och vin och godis. För jag kan köra utan och jag kan köra med men jag kan inte gå den fina balansgången..

Nu ska jag dricka te och kurara denna jäfla hosta så jag kan träna imorgon för detta är inget mer än ett kortvarigt virus!

Bilderna hämtade från google

Lååååååång dag..

Efter en lååååång och då menar jag lååååååååång dag är jag hemma, tandborstad och i säng.
Klockan ringde 5.30 och 6.45 satt jag på en spinningcykel och körde 45 min spinning. Följt av en timme på bandet.
Var på jobbet kl 10 och jobbade till 22 så nu är kroppen trött och mör och ska få sova.
Imorgon är det förhoppningsvis löpning till jobbet och sen 12 timmar jobb och sen har jag ledig söndag! Weeeeee!!!
Och då ska jag gå på dejt med världens största man. Typ.
Jag är tillbaka i min bubbla. Min nyktra, sockerfria bubbla.
Jag älskar det!

Inget träningsinlägg alls..

Det är helt sjukt ibland..
Jag är fortfarande ledsen för att HAN inte ville ha mig så som jag ville ha honom. Lyssnar på Melissa Horn på Cirkus och vill bara gråta.
Samtidigt som jag fått kontakt med en astrevlig man som får mig att le och som jag ska äta middag med.
Jag vet att jag lovat mig att aldrig mer vänta på en man för det är ju det jag gjort hela mitt liv.
Jag tror jag började vänta när pappa aldrig hörde av sig och sen dess så nöjer jag mig med att vänta. Och vänta. Och får jag ett enda, litet livstecken så kan jag vänta i månader..

Men jag kan inte stänga dörrarna och vara ensam och bitter. Även om jag är jääävligt bra sällskap så vill jag ju oxå vara två.
Bara det att man inte behöver en ursäkt till att inte jobba extra. För just nu får jag sjukt dåligt samvete om jag säger nej bara för att jag vill träna. Eller bara ligga hemma en dag. Eller ja bara jag säger nej får jag dåligt samvete.
För att jag är bara jag.

Jag vet inte.. Ska jag vänta med att dejta tills jag inte tänker på honom eller ska jag mota bort honom med en annan?
Jag vet att jag tänker för mycket och analyserar men det är bara jag.
Han jag ska träffa på söndag har en kropp som en gladiator. Jääävlar vad stor han är!
Jag kommer se ut som Miss Piggy på solsemester bredvid honom.
Jag kort och tjock och han med en kropp som mmmmmmmmmmm.....

Dag fem är slut och idag var dagen då Fiffi fick ett smycke..
Over and out!

95 dagar to go!

Då har jag hållit på i 5 dagar utan socker och igår frös jag och energinivån var nere.
Det är väl så det får bli nu när sockret går ur kroppen..
Eftersom jag inte är nån storsupare så är alkoholen inga problem, förutom de ggr när man vill sätta sig och ta ett glas rött... Antingen efter jobbet eller bara över lite skvaller.

Men det är konstigt vad trött man blir. Bara för att man inte tillsätter en massa skit i kroppen.
Jag har 95 dagar kvar men har faktiskt inte räknat ut vilken dag som blir den sista.
Jag är bara glad att vara tillbaka i min göttiga, nyttiga bubbla.
Att min kropp ska få bli sådär smal och stark som den var när jag gick i mål.
Jag kommer vara sjukt snygg i min bikini i sommar och det är där jag kommer lägga focus när motivationen sviktar.

Nu ska jag hitta kraft att åka och träna. Let's pump it up!