13 dagar har passerat..

Natten den 12.
13 dagar har gått.
Jag är glad att jag är på tåget igen och att jag inte behöver tänka på vad jag äter.
Jag är ju som inte på nån diet. Jag bara tar bort alkohol och socker.
Hmmm ja och tränar ganska mycket men, no pain no gain.
Så är det. Inget är gratis och vill jag ha en snygg, stark kropp som min nya man (förhoppningsvis) ska gilla då är det bara att jobba.
Det är lite jobbigt att vi fortfarande inte har träffats men jag hoppas på att vi löser det snart.
Jag vet ju inte om det är att jag längtar sååå efter att få ha nån som gör att jag känner så mycket eller om det är han.
Om jag bara är desperat eller om han är så underbar att han får mig att falla genom telefonen.
Han hör av sig hela tiden och han säger att han saknar mig och längtar tills vi ses. Han bekräftar mig och får mig att känna mig speciell.
Men det är klart att jag är rädd...
Det är inte kul att få hjärtat krossat och att få det igen så kort efter den förra fadäsen. Ja då vet jag faktiskt inte vad jag gör.
Då får det bli att träffa en kk och leva ensam ett tag.
Ett jäääääävla tag!

Men nu hoppas vi på att detta kommer gå vägen och att han är mannen i mitt framtida liv.
Nu var det ju tänkt att jag skulle sova eftersom jag ska träna imorgon typ morgon.
MEN är HAN i Kina och vaknar när jag ska sova då blir det svårt att sova.

Snart vankas det pump med bästa Therese och sen spinning med min fru, Cie och sen ev Grit Plyo med Kim.
Då gäller det att vara utvilad...
Det är skönt att magen börjar gå tillbaka och blir mindre och att det har gått så fort.
Den är inte i mål än men snart så..
Over and out!