Leta i den här bloggen

torsdag 28 februari 2013

Dax att börja lyssna på kroppen..

Det är torsdag och min huvudvärk är inne på dag 3. Den kommer och går lite och ibland går det över till migränont.
Inte alls särskilt trevligt men jag gissar att det har med min medicin att göra.
Precis som den gör att jag blir yr och illamående..
Och trött..
Men det är bara att ta tjuren i hornen och ibland ignorera.
Att stanna hemma hela dagarna är inte min melodi. Hur mycket ångest jag än får av att ta mig ut.
Det är jobbigt och det tar energi men det är det värt.

Körde transformer med Anna idag. Det var den söta lilla djävulen Kristina som hade passet och man är lika död efter varje ggn.. Eller nej nu ljög jag.. Man blir mer och mer död för varje ggn. Heeeeelt sjukt!
Så kommer hon med sitt söta lilla leende och säger åt en att ta i lite med, " det är bara 10 sek kvar". Då är det tur att man är så slut att man inte orkar lägga energi på att bli arg på henne! Man måste ha focus på det man gör.



Lyssnar väldans mycket på Jillian Michaels och idag kom jag till den delen när hon pratar om överträning och att har man "vanity pounds" man vill bli av med så behöver man inte köra flera timmar träning om dagen.
Det räcker med en timme. Mer än så och det gör mer skada än nytta.
Fast sen så måste jag väl erkänna att när jag mår bra och är som vanligt så tränar jag ju inte flera timmar för att gå ner fort. Jag älskar träning helt enkelt.



I mån så åkte min man till Kinaland.. Det är tomt utan honom och jag saknar han.
Man vänjer sig snabbt vid att ha han bredvid sig i sängen och han får mig att må så bra.
När vi ligger och pratar och skrattar så glömmer jag att jag inte är riktigt bra.
När jag vaknar mitt i natten och har ångest och inte kan sova så vaknar han oxå och är vaken med mig. Fast han ska upp och jobba..
Han är mitt fina hjärta.. Min prins med den vita springaren. Och jag hoppas vi får timmar, dagar, månader och år tillsammans.
Tänk att man kan hitta så rätt..

tisdag 26 februari 2013

Dag 59, NTC, Spinning och yoga..

Tisdagen har kommit och gått..
Träningen idag blev först NTC med Meri. Hon dödade oss. Jag var så yr och mådde så illa vissa stunder att jag trodde jag skulle kräkas.
Men efter var det skönt. Tror jag behövde den ur laddingen.
Sen på kvällen var det dax för Andréas spinning och efter det Moa för att avsluta med en svettig yoga a la Caroline.

Eftersom jag sover så mycket nu så är det bra att jag kommer iväg och tränar för man får så ont i ryggen av att ligga mycket.
Har lite problem med ångest när jag ska iväg.. Det är jobbigt och jag vet inte riktigt hur jag ska komma över det.

Jag kom på när jag åkte hem att jag verkligen måste börja räkna kcal nu. Mina piller kan göra så att man går upp och om det är nåt som kommer få mig tillbaka i deppen så är ju det en viktuppgång.
Visst att de kan göra att man går ner men sån tur kommer jag ju inte ha då är det bättre att förekomma än att förekommas.

Klockan är 23.20 och jag är redo att sova.
Hoppas på att komma ut och springa imorgon morgon. Det kommer inte vara jättekallt men tyvärr ingen sol.
Men den friska luften borde vara bra för huvudet.
Den sorterar mina tankar.

Nu kommer gårdagens härliga migrän tillbaka så då är det dax att släcka och sova.
Over and out!

Lyssna på kroppen..

Nu har jag lärt mig hur viktigt det är att lyssna på kroppen.
Mitt under ett träningspass kan energin bara gå ur mig och jag vill inte mer.
I vanliga falla så är det bara att ta fram hornen och kämpa men den glöden finns som inte. Jätte skum känsla.. Det är inte det att jag inte ger upp jag hittar bara inte nån anledning till att fortsätta.
Jag vet att jag älskar det och att kroppen mår bra av det men hjärnan bara sätter stopp.
Även på mina favvopass..

Igår var det måndag och i vanliga fall när jag är ledig är det yoga på morgonen, ABSolution och Vipr på lunchen och 2.5 timmar spinning på kvällen.
Igår körde jag morgon och lunchträning, kom hem och totaldeckade.
Sov på dagen. Vaknade och inget i mig ville åka och spinna så jag sov och sov och sov. Heeeeeelt sjukt!
Men som sagt. Jag har börjat lyssna på kroppen och den fick sova.

Maten då?
Jag försöker verkligen och bättrar mig. Det är svårt när jag inte ens har matlust men hoppas att den kommer när kroppen blir piggare av sömnen.
Jag är ju världens sämsta på detta med balans men det är ju det jag måste lära mig.
Det är ju då jag mår bra.

Jag längtar till våren då mitt sinne är lättare, det är skönt att ta sig ut och springa tidigt på morgonen och jag får hångla i solen med min man.
Det är svårt när jag nu har så mycket att ta hand om med kroppen.
Det är inte bara att jag vill bli smal och stark, jag ska bli glad och jag igen.
Jag får ju sätta JAGet först för om inte det finns där kommer inte resten och att vara nere är inte min melodi..
Nu ska jag kolla klart på Day's och åka och träna.
Jo efter idag har jag kört 59 dagar!!
Over and out!

måndag 25 februari 2013

Löpning i sol och combat..

Det blev löpning. Och såååå skönt!!!
Tills det att jag var svettig och det började blåsa.. Då var det inte lika kul.
Sen åkte jag till Kompassen för att köra combat och ev energy men så när mer än halva passet hade gått gick energin helt ur mig och bara tanken på att köra Sats Energy gav mig stora skälvan så jag hoppade det och åkte hem och lagade mat istället.
Idag blir det en favorit. Köttfärsås! Mmmmmm!!!!
Och så hångel med den finaste av dem alla. Min prins C.

Det är jobbigt att mitt psyke är så trött att det sätter stopp för olika saker. Eller att vissa saker blir jobbiga.
Som att handla. Eller träna ett extra pass eller sova. Det är jobbigt att få ångest bara av att KANSKE möta nån i tvättstugan. Eller att behöva prata med nån i omklädningsrummet.
Jag känner mig lite handikappad faktiskt.
Nu har ju denna helgen gått bra eftersom C varit här. Han får mig må bra men imorgon åker han..
Det som är bra är att jag får känna efter hur jag mår nu en vecka efter. Om jag blivit bättre men det är oxå skrämmande.

Imorgon har vi en vecka full av utmaningar. Det ska drickas vatten och ätas mat och klara mig själv. Det är lite läskigt men det är ju mest för att ångesten är jobbig och obehaglig.
Detta är då gårdagens inlägg som jag glömde posta..

söndag 24 februari 2013

Söndag och Träning..

Jag har haft två underbara dagar med mannen.
Igår tog vi en vilodag och stannade i sängen tills vi fick bråttom haha!
Att man kan ha så mycket att prata om så länge..
Jaja. Andréas hade konsert med Hellmans Drengar, För kärlekens skull i Annedalskyrkan så vi åkte dit. Huuuur mysigt som helst att vara nykär och lyssna på dem.
Sen var det en sväng i Nordstan och så hem och köpa thai och så en skit mello.

Det är konstigt vad man kan ha bra och dåliga dagar.. Igår var en bra dag. Visst jag sover inte alls bra, i tretimmars intervaller men jag somnar om även om det tar lite tid.
I fredags var det en mindre bra dag. En massa ångest och det var jobbigt att åka vagn och vara ute i stora folkmassor.
Idag har det börjat bra och nu ligger jag och ska hitta musklerna som tar mig ut i solen på en löprunda.
Hur gött det än är att ligga i sängen och slöa så vet jag att man mår bra av att få lite sol. Och varför inte då genom lite skön löpning?
Det jobbiga är ju att ta sig upp, klä på sig och komma ut..
Men det finns inget bättre sätt än att bara göra det. Så off we goooooo!

fredag 22 februari 2013

Ångest, psyke och jag ska fan vinna!

Det är helt fantastiskt detta med psyket.
Åkte och tränade lite och på vagnen kommer det in en hel klass med kids. Vad händer?
Jo jag får ångest och börjar nästan gråta.
Så tvättade jag lite och fick skynda mig att hämta kläderna för att jag inte ville träffa nån för att det kändes obehagligt. Man får ju torka en timme in på nästa tvättid.. Och nu ska jag snart åka och spinna med Lillasyster och med Cie i förarsätet och vad händer?
Bara tanken på att lämna lägenheten gav mig hjärtklappning.
Fitta, fat, handgranat säger jag bara!!!
Men nej, jag vägrar.
Jag vägrar bli en sån som bara är hemma.
Jag SKA träna. Jag älskar ju det.

Sen så är det ju inte i själva salen jag tycker det är jobbigt utan det är ju när jag är ensam med en massa främmande människor. Som på en trång vagn.
Sen är det väl så att jag är så medveten om vad som händer i kroppen denna ggn att jag vet varför jag känner vissa saker och är uppmärksam när ångesten kommer.

Jag ska vinna fighten. Så är det bara.


torsdag 21 februari 2013

När det som inte får hända händer..

Ikväll hände det som jag bävat för. Det som inte får hända!!
Jag fick panik inne på Coop.
Hade spinnat och skulle in och handla lite frukt och keso och när jag gick från mejerihyllan som ligger längst bort känner jag ångesten i bröstet och tårarna som stiger i ögonen och jag ville bara ut och hem.
Fruktansvärt!!
I omklädningsrummet när jag skulle duscha bytte jag plats så jag skulle få vara ifred och slippa prata med nån för att jag kände mig obehaglig till mods..
Just denna ångest har jag varit livrädd för.
Jag har ju känt att det har varit jobbigt att åka och träna just för att jag måste träffa en massa folk men tänkte att om jag tvingar ut mig så går det över.. Men så nej.. Det blev värre!!

Så vad gör man nu då? Jag kan ju inte sluta gå ut. Jag kan ju inte sluta träna för då går jag under eller blir stoooooooor som ett hus.
Nu ikväll stoppade jag i mig min första antidepp tablett oxå och den kan tydligen oxå ge ångest..
Det blir till att sova med ljud precis hela natten. Ångest ska med ljud besegras.

OM det är så att jag är vaken tidigt imorgon så blir det spinning 6.45 men jag tänker inte ställa nån klocka. Men dans 11.30 med Kerstin är det och sen Grit Plyo med Anna och så kanske lite yoga...
Sen har ju frugan spinning som man ev ska svettas loss på.
Och sen höjdpunkten på dagen.
C kommer och kramas med mig!
Weeeeee!

Nu?
Over and out!

Allt och inget.. Dvs en jävla massa skitsnack! Och lite kärlek.

Så.. Två dagar efter sjukskrivningen.
Nu ska jag försöka hitta focus igen.
Det är ju klart att jag bara flackar hit och dit när jag inte mått bra..
För en depression kommer ju inte bara över natten..
Så en bra början är att få mig att äta bra igen.
Just nu är det ett nödvändigt ont som bara blir värre och värre och tränar man som jag gör så är det inte bra.
Så matrapporter får det blir. Mest för att jag ska se vad jag får och inte får i mig.

Igår var en katastrof.
Keso äpplevaniljpäron till frulle. Två mackor med makrill och en hallonkesella till lunch och en keso, samma som frullen till middag. Jo och så två ostkakor till mellanmål.

Hur låter det för en som sprang 80 min innan en 55 min spinningklass??
Tränade bort ca 1500 kcal och stoppade i mig typ tre.
Så nu är det andra bullar och ska vi ur den här deppen får jag jobba lite.
Visst, att ta det lugnt är oxå viktigt men för att läka måste man ha energi..

Idag körde jag och Anna Transformer. Gahhhhh! Det är fan värre än döden!
Men skönt oxå för man vet att man får sig en genomkörare och jobbar med hela kroppen.
Ikväll väntar en 90a med Moa och så ev en crosstraining. Har inte bestämt mig än.

Och sen en kväll med min man.. Igår var som klippt och skuren ur en film. Helt sjukt underbar.
Jag vaknade kl 5 och kunde inte somna om. Hade ångesten från helvetet och trodde hjärtat skulle hoppa upp ur halsen på mig och vad gör han?
Jo han håller om mig och är vaken med mig fast än han ska jobba hela dagen och hade behövt sova de timmarna jag höll han vaken.
Min fina..
Idag har jag gått om kring med ett pirr i magen och en längtan efter honom som gör mig alldeles bommullig i själen..

Nu längtar jag till våren.. Och en varm sol. Och hångel i en park.

tisdag 19 februari 2013

Då var det klart..

Jag var inte helt ute och cyklade.
Jag var nere och nu är jag sjukskriven i 2 veckor och ska äta antidepp.
Diagnosen? Depression.
Det är skönt att få en diagnos och att en läkare såg att jag inte mådde bra att jag inte bara hittade på.
OCH att detta inte är nåt jag hittat på.
Jag var/är nere och behöver hjälp med att komma tillbaka.

Läkaren jag fick var helt underbar och bara lyssnade på mig. Ifrågasatte inte och gav mig en kram och papper när jag började gråta. Som jag gör precis hela tiden just nu.
Jag har nog inte varit så lätt att ha att göra med nu det sista..
Det är tur att jag har vänner och familj som är så sjukt underbara att man vill komma tillbaka.
Och så är det ju C... Han förvånar mig hela tiden. Så underbar. Så snäll och så finns han här. Varje steg på vägen. Helt orädd. Eller ja är han det så visar han det inte.
Jag är verkligen inte van vid det och har väntat på att få höra att vi kanske ska pausa tills det att jag mår bättre men icke.
Innan har jag haft svårt att känna nåt för den jag har varit med för att den personen förväntat sig så mycket av mig. Sånt som jag inte klarar av att känna eller som jag inte känner så starkt.
Nu.. Denna mannen.. Han får mig att känna mig älskad och omtyckt och det jag känner för honom växer för varje dag.
Han är den jag vill leva med resten av mitt liv. I allt detta sjuka och deppiga är han mitt ljus.
Och jag älskar honom sååååå mycket..

måndag 18 februari 2013

Den nakna, blottade sanningen..

Det gick inte att värja sig.. Jag ligger i sängen och känner inte ork eller vilja för nåt.
Inte äta, inte träna, inte gå ut, inte träffa folk, inte shoppa, inte läsa eller lyssna på nån dokumentär.
Jag vill inte göra ett skit.
Min krasch förra veckan var nog bara en panikångest attack för nu har jag gråtit sen i fredags.
Och jag gråter för ALLT.
För att en låt är sorglig eller för att det är ledsamt på Day's of our lives eller för att en tråkig tanke dyker upp.
Ibland hjälper det inte att försöka se allt positivt eller ha världens bästa man.
Det känns som att jag är naken och någon har hällt en hink skit på mig och jag hade inget att värja mig med.
Jag har använt hela mitt försvar och nu orkar jag inte värja mig mer..
Jag fick precis ett hjärta som kommentar på fb och började gråta.
Jag pratar med mamma och jag gråter. Jag pratar med vårdcentralen och jag gråter.

Det är skönt att C är så underbar som han är för annars vet jag inte hur det hade gått.
Jag vill bara lägga ut en bild på honom så alla får se hur fin han är men jag vet att han skulle strypa mig då så jag hoppar det.
Igår på jobbet så hittade jag en låt som han nu har gjort till våran. Jag hittade den inte på youtube men den finns på Spotify, Shirley Clamp När jag når dig och texten kommer nu:

När jag når dig
i mina drömmar och ser dig
allt som jag nånsin vill ge dig
ger jag dig genom min dröm
Som en varm vind
så kommer din kärlek emot mig
även om jag inte är hos dig
värmer den mig genom allt

Mil på mil som skiljer oss från varandra
jag saknar den så stor när jag hör din röst
och jag vet, att jag vill komma hem till dig igen
jag lovar, så tro mig
och gör som jag gör
För jag når dig
i mina drömmar och ser dig
och allt som jag nånsin vill ge dig
ger jag dig genom min dröm

Vägarna som skiljer oss från varandra
dom lovar att jag återvänder till dig
och jag vet, att jag vill komma hem till dig igen
jag lovar, så tro mig
och gör som jag gör

När jag når dig
i mina drömmar och ser dig
och allt som jag nånsin vill ge dig
ger jag dig genom min dröm
Som en varm vind
så kommer din kärlek emot mig
även om jag inte är hos dig
värmer den mig genom allt

Jag kan nå dig
i mina drömmar och se dig
och allt som jag nånsin vill ge dig
ger jag dig genom min dröm

Jag lovar dig
så tro på mig

Den är såååå fin och hennes röst får hela kroppen att rysa.
Idag har jag avverkat 51 dagar av mina 100 och eftersom jag nu är sjukligt deppig så försökte jag få lite sympati av C och frågade om jag fick deppäta lite men icke! Haha!
Det visste jag ju egentligen men man måste ju försöka...
Det är tur att jag inte dricker nu för de panikångest attackerna jag hade fått nu hade inte varit av denna världen.

Dagens to do: Sova
Morgnens to do: Morgonlöp och ringa vårdcentralen
Alltid när jag är så här ledsen kommer denna låten tillbaka till mig..
De sista raderna är de som stämmer bäst in.

"När demoner rider mej, och förlamar mej
Jag kryper på golvet, jag försöker stå upp
Jag förstår inte varför
Det är som om jag vill gråta ut
Nåt måste ut, ut ur min kropp
Dom ljus som jag tände, dom har brunnit ner
Jag måste söka ett nytt ljus, så jag kan se

Men jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här
Till varje pris, jag ska gå hel ur det här"




Och det ska jag. Gå hel ur det här..

Jobb, löpning och mannen i mina drömmar..

Söndagen har gått över till måndag och det är dax att sluta de bruna och sova.
Dagen började med löpning till jobbet och sen en lååång arbetsdag.
Han som har mitt hjärta är i främmande land och jag saknar honom så jag går av!
Hittade våran låt idag. Eller låten från mig till honom. Den jag vill dansa med honom till. Den jag nästan började gråta till på jobbet för att min själ värkte för att jag vill ha honom hos mig hela tiden.

Jag tror aldrig jag har träffat en så fin och bra och vettig man i hela mitt vuxna liv.
Han bryr sig om mig. Han lyssnar och vill mig väl. Han lämnar inte när det blir jobbigt. Och han verkar inte ta den snabba vägen ut.
Med verkar så är jag fortfarande osäker på om han faktiskt är min och finns i mitt liv..
Jag känner det som att jag vunnit på lotto!
Att skratta med honom är det bästa som finns.. Hans leende..
Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna honom eller om han gick vilse på väg någon annanstans men jag är glad att han hamnade hos mig.

Löpningen ja.. Benen är ömma och trötta och jag tror nog att magen fick sig en rejäl omgång av löpningen men faaaaan vad jag måste ligga i om jag ska palla Gbg Varvet.
Så det blir 4 morgonpass i veckan nu.
Hoppas jag på..
Men först sova.. ZZzzzzzZZzzZZZzzz

söndag 17 februari 2013

Oj.. Long time..

Såg att jag inte skrivit på några dagar..
I ons hade jag myskväll med Helena och Andréas och så kom C dit. Tre favoriter i samma rum det är inte fy skam.
Vi kolla de Ringaren i Nôtre Dame på franska och ja det fanns ju en i rummet som inte uppskattade den  lika mycket som oss andra..
Sen har det rullat på.
Torsdagen bjöd på transformer och fredagen blev en vilodag i sängen med Älsklingen.
Igår löpning till jobbet och nu ska jag göra samma sak idag igen.
Transportlöpning när den är som bäst.
Hörs senare. Over and out!

onsdag 13 februari 2013

Min man..

Jag ligger i sängen och ska åka och träna och är så galet kär i min man att jag bubblar inombords!!
Det känns lite overkligt och läskigt men samtidigt sååååå bra.
Jag vet bara inte hur jag ska visa det för honom för ibland tror jag inte han förstår hur bra han är. Hur mycket han får mig känna.
Jaja. Nu är det spinning och lite löpning på schemat.
Over and out!


tisdag 12 februari 2013

Jag är en Fenixfågel!

Det är konstigt vad bra det gör att släppa taget.
Allt jag hållit inom mig var nog det som kom ut förra veckan.
Det behövdes verkligen att jag släppte taget för att kunna hitta mig igen. Den glada, roliga, älskvärda mig. Den som nog höll på att krossas under trycket av alla måsten och förväntningar på hur jag ska vara.
C är den finaste.. Han visar mig gång på gång att jag duger precis som jag är. Är jag ledsen så gör det inget. Vill jag bara sova när vi kommer hem får jag göra det. Och när jag bröt ihop så ville han vara här och hålla om mig.
Och det sjuka är att jag tycker det är fantastiskt! Ni som läser tycker säkert att det är en självklarhet men det är inte riktigt så enkelt i mitt liv.
Eller ja nu är det ju det..
Så nästa ggn jag vill börja knapra happypills ska jag bara göra som jag gör med datorn när den inte vill eller telefonen och starta om.
Jag tror att vi alla behöver det ibland. Falla ihop som fågeln Fenix för att återuppstå.

Den här dagen började med pump och sen 60 min av rent helvete. Fattar inte varför jag går på de passen.. Måste ju älska smärta..
Men det var NTC med Meri och jag och Matti har nu ont typ överallt.
Sen iväg en sväng och så hem och snart är det 55 min spinning med Andréas och sen 30 min helvete med Moa för att avsluta på topp med en timme härlig Yoga med fina Caroline.
Fast blir den nåt som igår så kommer inte den heller vara härlig..

Kommer sova som en gris inatt..

fredag 8 februari 2013

Min fina..

Han är verkligen det finaste som finns..
Han tar mig med storm och får mig känna mig som världens lyckligaste.
Allt som är jobbigt blir som bortblåst med honom.
Han inte bara snor väääärldens största täcke utan oxå mer och mer av mitt hjärta..
Och han är bara min..

torsdag 7 februari 2013

Jag river ner och jag bygger upp..

Tänk vad lite ord kan göra..
Trodde det skulle bli total meltdown igår men jag tror att bara för att jag tog ut så mycket frustration här så grät jag bara lite och somnade.
Jag känner av det idag. Typ som en baksmälla men jag är inte helt i bitar och nu är det bara att ta sig upp.
Kaffet är kokat, kläderna i sängen och ikväll kommer min älskling.
Jo och trosorna är för stora hahha!
Visst är huvudet fullt med tankar som spretar åt alla håll men det brukar ordna upp sig när jag kommer ut och springer.
Det kanske var det jag behövde, släppa ut allt. Inte leka stark och samlad. För det är jag verkligen inte.
Det här ska bli en bra dag!

onsdag 6 februari 2013

Bit ihop eller bryt ihop?

Jag ligger i sängen och har en sån konstig känsla i kroppen..
Det känns som att jag försöker klättra uppför ett berg men det är halt och jag glider ner. Djupare och längre ner mot de vassa klipporna som om jag trillar ner kommer krossa mig.
Ikväll gör jag ett medvetet val att bryta ihop. Släppa taget och låta klipporna och havet under ta hand om spillrorna av det som är jag.

Jag har försökt stå emot länge nu. Både mot gråten och ångesten och känslan av att jag är ensammast i världen men mina skyddsbarriärer räcker inte längre. Jag orkar inte. Jag kan inte. Tårarna som bränt i flera dagar forsar och det onda i min själ som kämpat länge för att komma ut tar över.

Jag vet att detta inte är bra och att jag är på ganska djupt vatten men detta ska bara vara idag. Ikväll.
Nu ska jag vältra mig i min depp. Jag ska gråta och ligga i fosterställning och jag ska ha lite panikångest och låta det bara komma ut.
Imorgon tar jag på mig löparskorna. Ger mig ut och springer in ny bra energi.
Jag hatar att jag mår så här nu. Jag hatar att han.. Min man ska behöva se och höra mig så här nu.
Men jag är glad att jag är ensam just nu.

Det är så mycket jag vill göra just nu som jag inte får göra.. Äta godis, dricka vin..
Det är tur att jag inte dricker just nu för alla som genomlevt den smärtan jag har nu vet vad som händer om man dricker oxå.

Just nu orkar jag inte mera tjafs. Mer oro. Mer jidder.
Jag har panik. Jag mår piss, skit och helvete. Just nu vill jag inte mer..
Det är bra att jag gråter ur skiten. Så som han i Den Gröna Milen. När han spyr ut det onda.

Nu gör jag det. Jag bryter ihop för att kunna pussla ihop de bra delarna imorgon.
JAG vill tillbaka. JAG vill vara glad och JAG vill njuta av mitt nya underbara förhållande.
Just Do It!

Löpning, depp och världens finaste pojkvän..

Jag är trött och jag är deppig..
Vilket är sjukt läskigt när jag är i ett helt nytt förhållande och han är heeeelt underbar men jag är så van vid att män inte klarar eller vill se mig så här att jag är rädd att han helst vill slippa han oxå.
Jag vet att jag inte är lätt när jag själv inte vet vad som gör mig så här.. Men jag vet att när han kramar mig då är deppigheten som bortblåst.
Att få somna och våga somna utan att jag "måste" prestera innan är en så sjukt skön men konstig känsla att jag ibland tror att jag drömmer. Är det så här det SKA vara??
Varför har ingen berättat det innan?
Varför har jag gått och trott att det är MIG det är fel på när alla lämnar eller inte vill träffa mig för att jag inte kan vara yberglad hela tiden?
Att få hör att "jag vill jättegärna vara din vän" när man är deppig är inget som får upp mig direkt när man egentligen bara vill ligga i någons famn och gråta.
Jag är inte så trygg än att jag vågar gråta tror jag men jag vågar somna på hans bröst med hans fingrar på mig rygg och en puss i pannan och det är stort för mig.

Dagens träning blev löpning och pump. Ingen NTC för jag pallade inte stressa till jobbet och så tränade lillasyster och jag ville catch up med henne.
Löpningen är mitt lyckopiller nr två. Jag älskar det. Det finns nog ingen träningsform jag älskar så mycket som löpningen.
Spinningen kommer nära men inte helt upp på delad första plats så nu hoppas jag på att vädret tillåter löpning imorgon oxå..

Hörde jag God Natt?

måndag 4 februari 2013

Dag 37..

Måndag... En lång måndag som ändå varit ganska lugn.
Älsklingen åkte utomlands idag på jobb så klockan ringde 03.16. Sen så var det måndagsyoga med Caroline 07.15 och efter det har det inte hänt mycket.
Somnade och har sovit typ heeeeela dagen.
Men så har jag ju jobbat hela helgen och dessutom sprungit till jobbet lör, sön så det är inte konstigt att jag är trött.
Han kom och hämtade mig igår och så gick vi och la oss på en gnn. Varför vill man så gärna ligga ner med varandra i början av ett förhållande?
Det behöver inte hända så mycket, bara man får ta på varandra och pussas lite och kanske somna på bröstet eller få pill i håret och på ryggen.. Det viktigaste är nog att man känner att han är där.

Jag har inte alls varit på humör nu det senaste. Jag är nere och är irriterad och vill gråta nästan hela tiden men så fick jag se min C igår och då kom nästan tårarna. Kunde inte sluta titta på honom för det var så overkligt att han äntligen var med mig. Och han är så fin..
När jag inte mår bra så håller han om mig och han får mig att må så bra. Ingen ångest för att jag inte är tillräcklig eller för att jag är ledsen utan han låter mig bara somna.

Konstigt vilken skillnad det är på män..
Just nu saknar jag honom så jag dööööör men ska snart knoppa och då är det bara en dag till så är han förhoppningsvis i min säng igen.
Imorgon är det träning och jobb på schemat. Längtar till helgen då det är träning, hångel och mello!
Kan det bli bättre?
Det jag hoppas på imorgon är löpning, pump och NTC. Men får jag bara med en timme får det räcka.
Nu... Over and out!