Leta i den här bloggen

tisdag 19 februari 2013

Då var det klart..

Jag var inte helt ute och cyklade.
Jag var nere och nu är jag sjukskriven i 2 veckor och ska äta antidepp.
Diagnosen? Depression.
Det är skönt att få en diagnos och att en läkare såg att jag inte mådde bra att jag inte bara hittade på.
OCH att detta inte är nåt jag hittat på.
Jag var/är nere och behöver hjälp med att komma tillbaka.

Läkaren jag fick var helt underbar och bara lyssnade på mig. Ifrågasatte inte och gav mig en kram och papper när jag började gråta. Som jag gör precis hela tiden just nu.
Jag har nog inte varit så lätt att ha att göra med nu det sista..
Det är tur att jag har vänner och familj som är så sjukt underbara att man vill komma tillbaka.
Och så är det ju C... Han förvånar mig hela tiden. Så underbar. Så snäll och så finns han här. Varje steg på vägen. Helt orädd. Eller ja är han det så visar han det inte.
Jag är verkligen inte van vid det och har väntat på att få höra att vi kanske ska pausa tills det att jag mår bättre men icke.
Innan har jag haft svårt att känna nåt för den jag har varit med för att den personen förväntat sig så mycket av mig. Sånt som jag inte klarar av att känna eller som jag inte känner så starkt.
Nu.. Denna mannen.. Han får mig att känna mig älskad och omtyckt och det jag känner för honom växer för varje dag.
Han är den jag vill leva med resten av mitt liv. I allt detta sjuka och deppiga är han mitt ljus.
Och jag älskar honom sååååå mycket..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar