Svammel...

Klockan är 6 på morgonen och jag har väl sovit klart.
Igår hade en av mina vänner avskedsfest men jag valde att inte gå.
Eftersom jag har en panikångest som kan slå till precis när som så  kändes det bäst att stanna hemma.
Vill inte vara i Gamlestan och känna att jag inte kommer därifrån. Jo jag vet att jag gör det och att jag inte dör men jag ville inte utsätta mig för det bara..

Hur kommer det sig att vissa människor alltid har rätt? Eller tror sig ha rätt.
Det spelar ingen roll vad man säger eller gör för de vrider och vänder och oftast lyssnar de inte utan har bara rätt.
Jag hade en väninna som var sån och mammas ex är sån och en person som precis försvunnit ur mitt liv är sån.
Jag orkar oftast inte diskutera med dem utan låter dem "vinna" eller lämnar diskussionen men det roliga är att de alltid tror att man kommer överens.
När man egentligen bara skakar på huvudet och vet att det bara tar energi att försöka få dem att förstå vad man menar. Det måste vara skönt att aldrig ha fel och vara så bäst.
Men om man alltid har rätt då lär man sig ju ingenting!

Jag vet att jag hade fel när jag inte väntade. När jag bara hoppade från känsla till man och blev en erfarenhet rikare. (En jag hade kunnat vara utan)
Jag skulle lyssnat på magen och kämpat lite mer men så är jag ju sån att om nån inte vill eller jag tror att han inte vill så vägrar jag kräla och be utan struntar i det och går vidare.
Visst så krälade jag för Cotten men han gav mig ett bete att jobba för. Han sa inte att han inte var kär eller inte älskade mig utan han gav mig en lina att hålla fast vid så att jag trodde och hoppades att han inte skulle lämna mig. För just då så var jag livrädd att han skulle lämna och jag skulle bli ensam igen.
Nu. Med facit i hand. Så är jag glad. Vem hade kunnat tro att jag skulle hitta samma person som mamma varit med i 25 år?
Som vi försökt bli av med!
Hmm egentligen skulle jag ju kunna skylla detta på han i Stockholm.. Hade han bara öppnat munnen och sagt nåt så hade jag sluppit allt detta.
Och ja nu kan man ju undra vilken i Stockholm när jag har en förmåga att bara träffa män där haha!
Jag tänker på den långa, snygga, trevliga, fina..
Jag vet att förutsättningarna kanske inte är de bästa men hinder är till för att överkomma.
Varför ha det för lätt i livet? Och sen så finns det ju dem som bara ser till det negativa och inte till möjligheterna..
Jag ser att jag måste sova lite..
Over and out!

Jag och min depression..

Idag var en sån där dag när jag saknade C.
Eller känslan av att vara med nån som jag trodde ville vara med mig.
Jag saknar att vara kär. Att ligga och kramas och skratta.
Lyssnade på lite låtar idag som påminde mig om "våran" tid.
Och det stack till i hjärtat..
Jag trodde ju faktiskt att det skulle vara han och jag. Länge.
Men när han lämnade när jag blev sjuk då visste jag.

Jag är väldans bra på att gå vidare. När jag hade skrivit ett mejl till Stefan och förklarade mina känslor och han aldrig svarade på det så var jag helt säker på att han var totalt ointresserad så jag glömde och gick vidare. Ingen idé att tråna efter nån som inte vill ha mig.
Och när C nu för jag vet inte vilken gång i ordningen ifrågasatte oss och ville ut så visste jag nog att det inte skulle funka. Och kommer aldrig att funka. Ska han dra få fort jag blir deppig?

Det och att jag inte kan vara bland mycket folk är det som är baksidan.
Men alla som bryr sig.. Jag blir så varm i hjärtat..
Jag får mejl från människor jag knappt känner. Och vissa som jag bara hälsar på på gymmet eller på krogen bryr sig. På riktigt. Och så finns det en som kommit tillbaka i mitt liv som jag saknat.
Han är stor och stark och snygg och trevlig och gillar samma film som mig och vi har kul ihop.
Och nu låter det som en kärleksförklaring men det är det inte.
Han gör mig varm i hjärtat och i magen men jag är gladast att vi är vänner igen. Och att vi pratar.
Vi kan prata i timmar och så ska vi gå och sova och så pratar vi i några timmar till. Om precis allt.
Jag kan somna med näsan i hans armhåla och det luktar bara gott, Haha! Ja det låter asäckligt men det är sant. Han luktar fan aldrig illa.

Sen är ju en annan favorit när jag och Emma parkerar i soffan hos henne och bara degar.
Hon somnar och jag smyger hem.
Eller hänga med Edman en hel kväll med träning, fika och film.
Eller messet man kan få från sin bästa lillasyster där det står att hon älskar mig..
Inget ont som inte för nåt gott med sig och visst, jag är singel men hellre singel och på väg upp än i ett förhållande och känna sig liten och fel och nertryckt i skorna.

Idag hade jag en sån där dag då jag kånde mig ensam och jag kände i kroppen att depressionen är kvar. Men jag accepterade det och köpte mitt godis och åkte hem.
Jag är inte frisk än. Det är bara att acceptera..

Då var det tisdag!

Igår var jag ute och sprang. Och till min stora besvikelse så hade jag inte ork. Jag stannade och gick ofta och tiden var sjukt dålig men så började jag tänka på varför.
JO. Jag sover ju inte. Tre timmar per natt är ingenting. Och så äter jag inte. Min kropp har ingen energi till återhämtning. Inte konstigt att jag inte kan springa som jag brukar.

Idag var jag ute och tog det lugnt. Det var mest solen jag var ute efter och det var såååå skönt. Det enda jobbiga med att det blir varmt och gött är att min pollenallergi kommer igång och nu är det dax för de pillrena oxå.
Pillertrillaren Linnéa är på G!

Idag var det meningen att jag skulle ut och köpa sushi till lunch men jag toksomnade på soffan och det var nog behövligt.
Snart är det dax för spinning med frugan och sen kan det mycket väl hända att jag myser till det med lite godis.
Är man sjukligt deprimerad får man göra sånt..
Det säger min psykolog.

Det är konstigt att jag nu behöver bekräftelse på mycket jag vill göra. Jag har som ingen egen åsikt. Jag är inte van vid att vara så beroende av andra..
Men det är skönt att jag vågar luta mig tillbaka och låta andra ta hand om mig lite.
Jag måste inse att jag inte BEHÖVER vara ensam och jag BEHÖVER inte klara allt ensam.
Jag har de bästa vännerna helt enkelt..

Insomnia..

Då har ännu en sömnlös natt kommit och gått.
Visst att jag somnade tidigt men börjar tröttna på att inte få sova en hel natt.
Vaknade runt 3 och somnade om och vaknade och somnade om och vaknade. Och sen ja ca 6 så har jag varit vaken.
Det är sol ute så det får bli lite löpning och så frulle och sen sova lite.
Vågar inte somna och sova hela dagen eftersom det kommer förstöra den lilla chans jag har att sova inatt.

Dagens bäst är att jag har en P3 dokumentär att lyssna på när jag springer!!
Det är lycka på hög nivå.

Acceptans

Söndagen börjar lida mot sitt slut.
Jag har längtat till natten sen jag vaknade så det blir en tidig kväll.
Hoppas på att jag får sova lite längre än tre timmar.
Idag blev det sammanlagt 2 timmar löpning och 55 min spinning. Förbrända kcal blev 2100. Inte så illa pinkat!
Och tro det eller ej men idag har jag faktiskt ätit mat. Woho!!
Imorgon börjar en ny vecka.
För mig blir det som vanligt att ta en dag i taget, en timme i taget och jag hoppas på en bra dag utan en massa ångest och sorg.
Egentligen så vet jag ju inte varför jag är så nere eftersom jag inte har något att vara ledsen över..
Men det är väl en del av sjukdomen.

Psykologen sa att jag måste utöva acceptans. Jag måste acceptera att jag kommer ha bakslag. Jag måste acceptera att jag inte bli bra på en vecka och ja jag får väl ta och göra det.
Men det är svårt att acceptera att jag inte får sova.
Just för att jag vet hur viktig vilan är för återhämtningen och tillfrisknandet.
Så en natt i taget är väl ganska bra oxå?

Bakslag..

Söndag morgon och jag trodde jag skulle få sova..
Var hemma hos Emma igår och hade jättetrevligt men var sjukt trött.
Kom hem runt två och trodde att jag skulle få sova länge då. Men icke!
Vaknade kl 5 och somnade inte om.
Jag blir fan tokig. Ingen sömn och ångest precis hela tiden.
Psykologen pratade om att jag kommer få bakslag men detta är outhärdligt.

Tom igår när vi satt och pratade så kände jag av depressionen på ett sätt jag inte gjort på länge.
Det kan ju ha och göra med att jag var så trött men runt 11 så försvann som glädjen. Det var som att vi hade så kul i början på kvällen att jag inte hade nån mer att ge. Jag hade slut på glädje.
En konstig känsla och väldans jobbig.
Jag vet att jag inte är bra än och nu vet jag att jag har en ganska lång väg att gå.

Kom även att tänka på att igår var första ggn på heeeeela veckan som jag åt riktig mat.
Galet.

Vi pratade oxå mycket om mitt förra förhållande och det var nog ganska mycket som var fucked up där.
Att inte få ett förlåt eller ett jag är ledsen under hela tiden tar på psyket.
Att få höra att ha sex med mig är som att ha sex med en död säl det tar oxå. Både för att jag då känner mig fet som en säl och för att jag är helt värdelös i sängen.
Skälet? Varför han sa så? Jo han hade potensproblem pga mig.
Ok. Visst. Jag kanske inte tog initiativ men nu vet vi ju varför. Jag är sjuk. Och min sjukdom gör så att man inte är sugen.
Jag har ingen lust. Och för just den händelsen hade jag uppskattat ett: älskling, nu förstår jag varför du inte var så på. Förlåt för att jag pressade dig.
Men inget.
Vissa människor kan bara inte ha fel.
Och nu när jag har berättat det för mina vänner så är det ingen som fattar hur man kan säga så. Använda de orden.
Ju mer jag tänker desto mer är jag glad att det tog slut. Att försöka komma ur depressionen och samtidigt brottas med " den döda sälen", att jag inte duger, att jag inte är engagerad nog och att jag inte skriver " puss" och "kram" och "älskling" och " sötaste" och sånt i varje mess det hade inte funkat.
Det hade på riktigt slutat med att jag hade blivit så knäckt att jag hade tatt livet av mig.
Och ingen. INGEN man är värd mitt liv!

Nu ska jag snart ut i solen och springa. Ska bara kolla klart på biggest först..
Den bästa motivationen ever!

Insomnia och ångest..

Lördags morgon började med ett hårt spinningpass a la Doris.
Planen var från början att åka till Nordic Wellnes och köra spinning till förmån för Barncancerfonden men eftersom jag knappt sov nåt inatt och har sjukt mycket ångest så valde jag Sats Kompassen och människor jag känner igen.
Jag har väl sovit högst 3 timmar sammanhängande och sen vaknat en ggn i timmen.
Ångesten växer som en svulst i kroppen och vill inte släppa taget idag. Just nu så är jag glad att jag tog beslutet att uppsöka en ny läkare och inte jobba på måndag.
Hur skulle jag palla det??
Ingen sömn och dessutom andningsproblem pga ångesten. Inte alls bra.

Nu är tanken att jag ska komma ut och springa av mig lite av stresskänslan jag har för att se om jag känner mig bättre och lugnare.
Är trött som fan men somnar inte vilket stressar upp mig ännu mer.
Detta är inte alls en bra dag.
Och då ska jag bara hänga med Helena och Emma. Två av mina favoriter i livet! Det borde göra mig lugn och harmonisk och avslappnad men inget verkar funka.
Nu hade jag önskat att jag hade fått något lugnande.. Och inte theralen som man blir som bakis på.

Jag vet att jag inte ska pressa mig och tvinga mig till saker men jag måste nog ändå börja tvinga mig till att äta ett riktigt mål mat om dagen.
Hoppas på att kroppen får i sig lite mer rätt saker och att ångesten släpper.
Igår var en sån bra dag, med psykologen och så och idag är det 10 steg tillbaka.
Hade det inte varit för Helena hade jag inte ens kommit iväg och spinnat.

Jag längtar tillbaka till förra lördagen.. 
Men jag är glad att har sånt bra stöd. Och det kommer lite från alla håll och kanter faktiskt. Personer jag inte pratar med så ofta erbjuder sina hem till mig om det är så att jag vill komma bort ett tag. Och människor jag knappt känner hör av sig och frågar hur jag mår och vill träffas.
Så att min fd pojkvän drog när det blev jobbig gör inget. I vanliga fall hade det krossat mig men Cie var där och höll upp mig så jag inte hann falla. Och Stefan var där och fick mig att känna mig normal och rolig. Och Helena och Emma är så knäppa att man glömmer tänka på saker som faktiskt inte förtjänar min energi.
För det är ju så, vill man inte ha mig när jag mår dåligt förtjänar man mig inte när jag mår bra.
Och det är ganska många som försvunnit denna perioden..
Eller så är de bara rädda. Det viktiga är att jag vet vilka som är mina på riktigt. Vilka jag kan lita på och räkna med.
Och jag blev förvånad faktiskt..
Jaja nu är det slut på svamlet. Over and out!

Jag och min depression..

Jag ligger i sängen och klockan är 00.05. Hur gött som helst.
Imorgon är det träning och häng med Emma och Helena.
En sån där lugn och skön lördag som jag behöver just nu.
Var hos psykologen idag och hon är helt underbar. Hade kunnat stanna där i flera timmar!
Hon säger att jag har en sån insikt till min kropp och vad jag behöver just nu och det gör mig glad. Att jag är på rätt spår.
Och att i min sjukdom är jag stabil.

Min första läkare tyckte jag kunde börja jobba nästa vecka eller egentligen denna veckan men eftersom jag träffade henne samma dag som sjukskrivningen gick ut så fick det bli på mån.
När jag lämnade henne så kändes det inte alls ok i magen.
Inget kändes rätt..
Så jag gjorde som Jillian Michaels säger. Fick en annan läkare.
Jag sa att jag inte klarade av att börja jobba, ens 50 % eftersom vi har ett sånt tempo hos oss. Och de att jag inte pallar vara med mycket folk nu utan att få panik.
Att åka spårvagn är asjobbigt. Och när en tur idag var inställd och det blev lite stressigt så fick jag ångest och kunde inte andas.
Jag är inte redo att ta mig ut i arbetslivet än helt enkelt. Hur mycket jag än vill så klarar inte min kropp det än. Och det är den jag måste lyssna på om jag inte ska hamna på ruta ett igen.

Hon sa oxå att jag inte ska sätta så stor press på mig när det kommer till mat och godis och sånt så jag får helt enkelt försöka släppa sargen och kontrollen och förhoppningsvis så kommer matlusten när jag börjar slappna av.
Annars får jag börja med nån fruktdiet för att få i mig fibrer och vitaminer för det är inte mycket av den varan just nu.
Jag äter bara fil och flingor och mackor.
Och då är det inte mycket mackor..
Jo och godis i mängder!! Eller ja mer än min kropp är van vid.
Jag vet att det inte är optimalt eller bra eller hälsosamt men pressar jag mig nu så blir det bara pannkaka av allt..
Ska försöka ta mig ut och springa mer i veckan för att få mer frisk luft och sol och se om kroppen blir hungrig om jag förbränner mer.

Men för idag så är det over and out. Kommer ju vakna runt 3-4 och vrida mig tills klockan blir ca 7 så all sömn fram till dess är behövlig..

Den 21a Mars!

Det är över en vecka sen jag skrev sist.
Har som inte haft nåt av intresse att skriva och har funderat lite på mig och min kropp och min framtid och lite sånt.
Jag har beslutat mig för att sluta fred med min kropp och älska den som den är.
Jag har bara en och då får jag ta hand om den och sköta den på bästa sätt och att bråka som jag gjort nu de senaste åren gör ingen lycklig.
Var i Stockholm med en vän i lör och såg mig i spegeln när jag hade en svart, fin klänning och jag är inte fet. Jag är inte ens särskilt stor.
Och även om jag är det så betyder ju inte det att jag inte är älskvärd. Min personlighet sitter ju inte i mina kilon eller i min midja eller i låren jag försöker förminska.
Om någon blir glad av mitt leende så är ju det ashäftigt! Eller mitt skratt. Eller att jag inte är van vid att ha hår så jag ser fördjävlig ut. Men min humor sitter inte i fettet.

Sen så har jag kommit på att jag måste lyssna mer på magkänslan.
För ett år sen sa både magen och hjärtat en sak men när man blandar in hjärnan så blir det inge bra och allt blir komplicerat.
Efter allt som hänt med C så har jag inte riktigt vetat vilket ben jag ska stå på. Jag kände mig värdelös och som att ingen någonsin ever skulle vilja ha nån som mig.
Som att jag är förbrukad och inte ens dög till sex..
Men så pratade jag med en gammal vän och han frågade hur allt var. Och jag berättade allt. Om att jag är sjukskriven och att jag äter antidepp och att C lämnade mig. Han frågade om jag inte ville komma och festa med honom och hans vänner i Stockholm och sen följa med till förorten på söndagen och äta pizza, godis och kolla film och bara hänga.
Han bor utanför Stockholm så han hade ett rum på ett hotell så jag slapp tänka på det.
Så planen var att jag skulle åka till mamma på fredagen och sen träffa honom på lördagen och lämna min packning på hotellet och så träffa mina vänner och ta ett glas och möta upp dem senare.

Planen blev ändrad då min vän som jag skulle träffa var tvungen att åka hem och hans vänner blev sjuka så det blev han och jag och den bästa kvällen på länge.
Middag, drinkar, kolla på folk och dansa.
Ingen av oss vet hur vi kom till hotellet. Eller när vi kom dit och jag tror nog det finns lite luckor lite här och var. Men det var precis vad jag behövde.
När jag vakande hade jag ingen ångest.
Varken på hotellet eller hemma hos honom.
Att jag slocknade på soffan hade jag heller ingen ångest över.
Han lät mig vara jag. Och har tycker om mitt JAG.
JAG duger precis som jag är.
Jag oroar mig inte för att han ska vara arg på mig eller besviken eller att jag gör honom ledsen.
Han är en av de finaste människor jag känner.
Såna diamanter hittar man inte ofta.

Nu när jag är sjuk så lär jag mig vilka som är mina vänner och vilka som flyr och mina vänner är de finaste som finns.
De jag har träffat mest är ju Emma, Helena, Andréas och Cie.
Men sen finns det de som lyser ändå. Sara och Keéne är två av dem.
Jag är lyckligt lottad och nu ska jag bara bli bra oxå så jag kan åtgärda dem.

Idag har varit en jobbig dag. Igår oxå. Ångesten håller mig i ett järngrepp och jag sover inte.
Jag äter inte och jag vill bara ligga i fosterställning och göra ingenting.
Det tar på krafterna att ta sig upp och göra kaffe.
Jag behöver städa och tvätta och laga mat..
Jag måste hitta viljan och styrkan att klara de enklaste sysslorna.
Helt galet..

Men kroppen och jag har slutit fred och tänker jag på lördagen så ler jag..

Over and out!

Det blev "bara" löpning idag.
Jag orkade inte ta mig iväg.
Men imorgon är det ju supertisdag och då jääävlar ska det förbrännas!!
Fick ett trevligt samtal idag som gjorde mig väldans glad. Ibland så Behöver man känna sig lite efterlängtad..
Ligger i sängen. Tänderna tvagade, pillrena i magen och håret är mjukt eftersom jag nu måste använda balsam.
Imorgon väntar en ny dag som förhoppningsvis börjar med en solig morgon.
Natti..

Måndag..

Då var måndagen här med allt vad det innebär. Kcal räkning och matätning och träning. Allt för att må bra igen.
Och man får inte glömma vattnet!! Det är viktigt.
Idag skulle jag köra Vipr men så är det som "fel" inst. Jag gillar hon som har klassen idag men det är ju som en sån måndags grej.. Så nu får jag se vad som får mig att svettas.
Det är sol ute men sååååå kallt!!

Frullen hamnade på hela 581 kcal. Lite mycket men det tar vi in igen på träningen.


Det blev löpning i ca 1h och 47 min och förbrände 1400 kcal. Så skönt. Solen värmer fast det blåser kallt. Skönt oxå att få tvätta kläderna på en ggn då löparkläderna luktar sjukt mycket värre än de "vanliga" kläderna. Plus att jag får komma ut imorgon igen då. Me like!
Och så åt jag riktig mat när jag kom hem och det var fantastiskt att ha maten klar. Bara att värma och ingen tid alls. Mmmmm..
Nu ska jag faktiskt komma ihåg att posta detta eftersom det nu är morgoninlägget plus detta..

Längesen..

Nu är det ett tag sen jag skrev. Men det är bara för att jag inte känt att jag haft nåt att skriva om.
Jag tränar, har ångest och har svårt att äta. Så ser mina dagar ut.
Så sover jag mycket. Fattar inte hur man kan vara så trött hela tiden!

Men. Nästa vecka. Imorgon tar vi tillbaka kroppen och maten och energin.
Nu får jag fan inte fejla.
Jag ska räkna kcal. Både de som går in och de som går ut. Och finns det plats för godis eller ett glas vin eller en pizza då äter jag eller dricker det. Just nu är inte tiden för begränsningar utan nu måste jag lära mig att ta hand om mig och få balans. För jag mår ju dåligt pga obalans i kroppen.
Och ju mer press jag sätter på mig desto sämre mår jag.
Det viktigaste är att hålla koll på mina kcal och dricka vatten. För det har inte blivit mycket av den varan.
Visst, fanta zero och cola light och påskmust light men inte vatten. Om det inte är så att jag tränat.
I veckan fick jag cravings efter blåbärsoppa och cola. Då, när kroppen har ett sånt sug efter just blåbär som jag inte brukar äta då vet jag att det är saker som fattas.

Jag har varit duktig idag och gjort Isodietens Grekiska köttbullar och Allt-i-ett-kyckling i ugn. Sen ska det nog bli en chiligryta av resten av köttfärsen och så en kycklingsoppa av den stackars filéen som blev över.
Eller så hittade jag nåt spännande som hette Mangokyckling..
Morgondagen får bestämma vad det blir.

Kvällen spenderade jag men en fin vän och vi gick och kollade på Les Miserables.
Den är lång men musiken är sååååååå bra!
Klart sevärd.

Då var det dax.. Att stänga de bruna och sova lite..
Imorgon är det måndag och dagen då jag börjar äta. På riktigt.
Så Over And Out!!

Världens bäsa Kung!

Ja då var det onsdag..
Jag har träningsvärk i halva kroppen och på ställen jag knappt visste fanns.
Igår sprang jag till gymmet. Det tog ca 90 min och sen var det NTC för Meri. ( därför jag har så ont just nu..)
Sen så fick jag handla lite eftersom jag inte har nåt hemma. Är inte van vid att laga mat så mycket hemma längre..
Sen så skulle jag spinna med Andréas men hittade som inte orken.
Efter ett mess från Cie så åkte jag och körde för henne istället. Jobbigt men skönt.
Min kropp har inte så mycket energi just nu. Ångesten växer som en cancerböld i kroppen och för att lugna ner den så går det sjukt mycket energi. Sen så alla tankar som maler och maler tar oxå en massa energi.
Och de faktum att jag inte äter som jag ska gör ju inte saken bättre,

Igår fick jag i mig fil och musli till frulle. Sen två mackor till lunch och så fruktsallad, yogurt med skogsbärssmak och mackor med ost till middag.
Weeee!
Jag är inte hungrig och när jag inte har matlust kan jag inte äta.
Det är för mycket som händer i huvudet och jag prioriterar inte maten. Tyvärr.

Min läkare sa att jag skulle dra ner på träningen. Och äter jag inte kommer jag ändå inte orka träna som jag brukar..
Jag har några nära vänner som hjälper mig och är guuuuld värda men ändå så känner jag mig så ensam.
Det är jag och sjukdomen.

Jag vet att det är ganska tråkigt att läsa här just nu. Inga bra resultat eller utmaningar eller svinkul träning men det får vara så en stund.
Tills jag hittar mig igen.
Idag spinnade jag och sen blev det inte nåt mer.
Och vad har jag ätit?
Yogurt och mackor. Inget mer.
Jo lite keso och kanelknäcke..
Stackars min kropp.
Nu ska jag gå till Coop och hälsa på Karamellkungen och snaska lite.
Over and out!

Gahhhh!

Jag fattar inte.. Ångesten ligger som en dimma över mig och vägrar gå över.
Jag har tränat och just då kändes det bättre. Eller ja, min puls låg lite väl högt och jag kände att allt inte var som det skulle.
Men det skyller jag på både ångesten och på all skit jag satte i mig i helgen.
Kroppen är inte van vid att jobba med alla de gifterna längre..
Jag ska försöka ta mig till spinning med Moa men vet inte om jag pallar stå emot.
Om jag inte skulle få rövva ur sängen så har jag ju sprungit och kört ABSolution och Vipr idag.
Spinningen är bara för att rensa ut tankarna och dämpa ångesten så jag kan somna sen..
Var hos läkaren idag och jag har haft tur när jag fick henne.
Känner att det jag ska väl ha tur nån ggn jag oxå..
Over and out!

Idag vältrar jag mig i självömkan..

Idag har jag sovit. Och sovit. Och sovit.
Mitt huvud har gått på högvarv och nu tror jag det inte orkar tänka med eller känna.
Jag vet att ingen vill vara med nån som har mitt problem så egentligen ska jag inte vara förvånad.
Det är inte första ggn det händer men som det känns just nu den sista.
Så idag ligger jag i sängen. Hela dagen. Och gör absolut ingenting. Jag orkar inte.
Matlusten är borta precis som träningslusten.

Det är tur att jag har världens bästa vänner så håller mig uppe och flytande. Utan dem hade jag nog inte ens brytt mig om att äta. För visst får jag i mig något men inte riktig mat och inte i de mängder jag behöver.
Igår hade Gunnel skickat med mat till mig. Sååååååå gott! Och det var oxå det jag åt igår.  Förutom chips, ostkrokar och godis.
Idag vill jag ta mig ut och köpa en prinsesslängd och trycka men är nog för nere för att vilja visa mig ute. Vill oxå gå och dricka vin men som sagt... Då måste man visa sig ute.

Det är ju så när man inte mår bra eller när inte jag mår bra så vill jag skada mig och att äta skit och dricka vin och röka ja det är ju inte bra..
Så idag är dagen då jag tycket jävligt synd om mig och gör allt fel.

Imorgon måste jag rycka upp mig för ingen man är värd att förstöra allt man jobbat för.
Så imorgon är det mat och kcal räkning och träning.
Om man inte blir nerkörd i skorna igen dvs..
Under den här ledsna ytan så finns ju hon som är glad och rolig.
Men vill man inte ha den ena vill man inte ha den andra för jag kan inte separera oss tyvärr.
Kanske får det blir coop och lite onyttigheter..
Eller så sover jag tidigt idag för att vakna till en stark och självsäker Linnéa.
Eller så gör jag båda två.
Klockan är ju faktiskt bara barnet..

Upp som en sol och ner som en tuggad, svald och uppspydd pannkaka..

Ett sjukt jobbigt dygn har gått.
Och jag orkade inte mer.
Bröt de 100 dagarna och drack vin, rökte och åt socker.
Kom hem och fick en göttig panikångest så jag somnade på Theralen och nu känner jag ingenting.
Det är svårt när man känner att allt man gör är fel, ingenting är bra och man måste alltid vara på tårna och hoppa vid minsta kommando.
Jag gjorde felet att jag slappnade av och trodde att allt var bra. Att vi var bra.
Jag är trött. Jag orkar inte försöka ta mig upp för att falla. För att komma upp för att bli nerkastad igen.
Att åka på käftsmäll på käftsmäll är inget jag gillar.
Eller rekommenderar. Jag måste läka..
Utan att nån får mig att känna som att jag inte duger.
Det är svårt som det är att se sitt egna värde just nu men jag har bra vänner som hjälper mig att inte drunkna i självhat.
 Nu ska jag över till en av dem och kolla mello och äta ostkrokar.
Over and out.

Det är fredag och det är sol och det betyder... MORGON LÖÖÖÖÖÖP!

Att få vakna till en solig morgon gör gott för själen.
Himlen är blå och det rycker i löparbenen. Så kaffet är varmt och sen blir det en tur ur i solen.
Idag saknar jag mamma. Jättemycket. Och C.
Och så är jag glad att jag ska få träffa Emma och Helena och Cie.
Helt galet vad mycket känslor som bubblar upp bara för att solen skiner en fredags morgon.
Idag ska jag försöka börja räkna kcal så på med pulsklockan och inte för att toppa eller lägga på nån prestation utan bara för att få ett ungefärligt hum om hur mycket jag förbränner.
Det är ju både kcal in och ut som ska räknas.
Så nu är det dax att väga och mäta och laga mat efter recept. ( Det som jag är sååååå bra på...)
Får se om jag skriver upp allt här eller om jag kommer hoppa det..

I vilket fall så tänker jag inte bli hysterisk utan vill bara veta vart jag ligger.
Ibland tror man att man ligger ganska lågt men så äter man några nötter och så skjuter kcal antalet i höjden..
Samma som min nya passion, kanelknäcke med jordnötssmör.. Det är inte billigt i kcal men såååååå gott!
Och det är just detta jag måste se upp med. Nötterna.
All frukt och så, visst de innehåller kcal men man får en stor mängd, en mycket större mängd än med nötterna haha!
And off we goooooo!
Let's do this!