Acceptans

Söndagen börjar lida mot sitt slut.
Jag har längtat till natten sen jag vaknade så det blir en tidig kväll.
Hoppas på att jag får sova lite längre än tre timmar.
Idag blev det sammanlagt 2 timmar löpning och 55 min spinning. Förbrända kcal blev 2100. Inte så illa pinkat!
Och tro det eller ej men idag har jag faktiskt ätit mat. Woho!!
Imorgon börjar en ny vecka.
För mig blir det som vanligt att ta en dag i taget, en timme i taget och jag hoppas på en bra dag utan en massa ångest och sorg.
Egentligen så vet jag ju inte varför jag är så nere eftersom jag inte har något att vara ledsen över..
Men det är väl en del av sjukdomen.

Psykologen sa att jag måste utöva acceptans. Jag måste acceptera att jag kommer ha bakslag. Jag måste acceptera att jag inte bli bra på en vecka och ja jag får väl ta och göra det.
Men det är svårt att acceptera att jag inte får sova.
Just för att jag vet hur viktig vilan är för återhämtningen och tillfrisknandet.
Så en natt i taget är väl ganska bra oxå?