Jag har tänkt och funderat och vridit och vändit på hur jag ska göra. Ett tag tänkte jag stänga ner bloggen helt. Men det vill jag ju inte för jag älskar ju att skriva.
Sen så tänkte jag låta mig bli censurerad men det kändes inte heller bra.
Så nu har jag nästan bestämt mig för hur jag ska göra.
Jag låser bloggen så får de som vill fortsätta läsa säga till mig.
Vet inte riktigt om eller när det händer men just nu så orkar jag inte allt som händer runt omkring och vissa kommentarer som dimper ner behövs inte i mitt liv.
Visst det är inte mycket träning och utmaningar just nu men min stora utmaning är att överleva. Om det så bara är en dag. Jag är deprimerad. Riktigt djupt. Jag märker det mest när andra har roligt och jag inte tycker det är kul. Eller om jag ska träna nåt jag älskar men knappt drar på läpparna. Falska leenden är jag bra på nu. Och om nån frågar mår jag alltid bra. Men inom mig bor en sorg som bara blir större och större och jag vet inte hur jag ska stoppa den.
Det är som ett stort, svart hål som äter upp mig inifrån och får mig att ruttna.
Jag hoppas det blir bättre snart och att skrattet som kommer kommer vara mera äkta och längre.
Det är tur att jag har er, mina vänner. Och tack M som skrev så fint till mig. Jag tänker inte lägga ut den får då kommer jag få så mycket skit men ska visa den för de närmaste.
Tack för att ni hjälper mig hålla huvudet på skaft och att ni håller mig när jag vacklar.
Detta är ju ändå en träningsblogg och dagens träning blev: 90 min jogg i solen och 55 svettiga min på ett aaaaasgött spinningpass!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar