Torsdag!

Inatt så sov jag som vanligt inte alls som jag skulle så resultatet har blivit att jag sovit bort hela dagen. Vilket ju är skälet till sjukskrivningen.. Men hade det varit en solig, fin dag hade jag blivit sjukt stressad över att jag sovit bort en solig dag.
Snart ska jag spinna Moa och fast hela min själ säger åt mig att stanna inne och varenda varningslampa skriiiiker åt mig att inte gå ut så måste jag faca ångesten och gå ut.
Även om det är så att jag åker hem igen. Men ut måste jag.

Ångest dödar inte precis som att mjölksyra inte dödar.
Skillnaden är ju att mjölksyran är min vän och det är inte ångesten!
Haha!
Pulsen är stark och jag känner den onaturligt mycket fastän jag inte gjort nåt annat än att sova idag..
Så jag vet att jag inte är frisk.. Det är svårt att säga det och mena det och en röd roos sa till mig när jag skämtade om det att det är JAG som måste acceptera att jag är psykiskt instabil och inte bara skämta om det.

Jag vågar inte ens dricka en Celsius som det är nu för att jag inte litar på att hjärtat klarar det. Och då menar jag att jag inte vill få så där läskigt stressont..

En vän och sjukt fin människa (japp han är snygg oxå) fick ett glädjande besked idag och det får mig att le.
Det är skönt att det lossnar för honom för han förtjänar det.
Igår ringde han och var lite bitter. Men han får mig att skratta och hans skratt.. Det är som mumma för själen. Och idag unnar jag honom champange och polly!
Fina fina.

Jag längtar så tills jag blir bra. När jag kan tänka tanken på att gå och handla utan att bli svettig. När jag kan åka en vagn utan att vara rädd för att nån ska prata med mig eller när jag kan gå till tvättstugan och inte vända för att det är nån där.
Fan vad jag längtar efter mig.
Just nu är jag i ett grått vacum, jag har en slöja över mitt jag som tonar ner mig och som gör mig lite mindre.
Men mina nya dyra piller borde hitta mig någonstans därinne. Tillsammans med de bästaste vännerna och den finaste familjen.