Min Dobby!

Idag kom han hem. Min kärlek. Min Dobby. Min vovve.
Han är det finaste som finns.
Jag måste ju tacka Emma som lånade ut bilen och mamma som lånade ut pengar för att jag skulle kunna hämta honom idag.
Han ligger i min säng och är så vacker.
Mitt hjärta smälter när jag tänker på att vi har så många år framför oss. Tillsammans han och jag. (Och Emma och Albin och August).
Hur kan man älska nån så mycket på så kort tid?

Han är en gatuhund från Spanien och kom hit till en kvinna som heter Alex.
Såååå trevlig och så söt är hon.
Tänk att hon tyckte att jag var god nog åt detta liv. Jag har fått äran att ta hand om denna underbara varelse. Och jag känner mig ärad och glad åt uppgiften.
Jag är så lycklig just nu att jag knappt vet vad jag ska skriva..

Måste nog landa lite i allt och sansa mig.
Har varit så speedad idag att jag inte ens har ätit. Har inte känt nån hunger.
Men nu är han här. Ligger i min säng och fattar nog inte vad som händer.
Han är ju inte van vid att få ligga i sängen eller att få äta i fred eller att få all uppmärksamhet och idag har han fått så mycket kärlek och godis och kramar och pussar.
Min fina Dobby!