Då är det snart dax för löpning.
Kaffet är snart nere och vi ska ut, jag och Dobbsan.
Han blir bara mer och mer underbar för varje dag och att mysa och busa med honom på morgonen är som en injektion av lycka.
Nu ligger han lyckligt ovetande om att vi snart ska ut och springa. Inte för att han inte gillar det men han älskar verkligen att sova oxå.
Min fina..
Inför FF är jag galet taggad och hade gärna börjat redan nu. Bilderna vi tog igår är fan inte fina och kroppen på bilderna är inte min. Inte längre.
Att en depression kan förstöra en kropp så..
Tydligen så går metabolismen ner när man är nere för att läka det som är dåligt i kroppen och ja då är det inte konstigt att man går upp.
Men det ska tas omhand jättesnart. Och då kommer jag vara starkare och snyggare än någonsin. Både i kropp och själ.
Idag blir det att inhandla lite mer saker till starten så som kyckling och köttfärs och kvarg.
Jag vill vara så redo jag bara kan. För dessa låren kommer snart inte kunna passera varandra när jag springer.
Om 5 dagar så kör vi! Woop woop!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar