.....

MIna mål grusas vilket gör att jag inte hittar nån inspiration att skriva. Eller läsa bloggar där folk går ner som de ska eller slår tider i löpning och bara lyckas.
Det är inte det att jag är missunsam jag älskar att folk lyckas men det gör mig så ledsen att jag inte gör det..
Ju mer jag läser eller ser att fler klarar sig bra och går ner desto mer undrar jag varför jag inte gör det.
Jag ska ringa en ny läkare och ta prover men just denna veckan när jag skulle ta tag i det så jobbar jag bara dagar. Inte alls bra. Men kan ju faktiskt ringa och se om de har en tid nästa vecka...
Jag får ett bättre löpsteg. Jag orkar mer men jag går inte ner. Inte ett gram.

Så idag kom jag på att jag är där jag var när jag blev deppig. Jag äter inte. Jag får ingen motivation att göra det. Men som jag sagt innan, jag tänker inte ge upp. Jag ska få min platta mage. Jag ska ner 10 kg minst innan jul. Jag vet att jag slåss mot en jätte. Och jag vet att jätten är jag och den som ska slåss oxå är jag så det blir svårt.
Men va fan. Det ska ju inte vara lätt.. Eller?