Passet från helvetet!

Det är måndag och det är helgdag. Den här julen tar verkligen aldrig slut.
Men men. Jag somnade som en viktväktare och vaknar som en.
Ställer klockan bara för att få i mig frulle och sen om jag pallar går jag ut och springer med hundarna. De måste ju ut i vilket fall och är det på humör så får de springa.

Jag var ju på ett Cirkel Pass i lördags morse eller ja kl 11 så morgon var det ju faktiskt inte..
Det började med en tvivelaktig uppvärmning men som tur var hade jag värmt upp på bandet med lite löpning. Jag skulle ju spinna men tog fel på tiden med en halvtimme så jag fick löpträna istället.

Vi värmde upp med lite höga knän, spark i rumpan och armhävningar. Sen skulle vi köra igång.
1 min på varje station. Vilket är lite för länge för min smak för man hinner tröttna och om inte annat trötta ut muskeln eller vad det nu är man gör.
Efter första stationen fick vi ett straff för att vi var så slöa att det såg ut som att vi redan hade kört passet.

Där dog träningsglädjen för mig.

Att bli straffad för att man inte pallar göra mountain climbers i högt tempo, i en min som första station innan man ens är ordentligt varm, det var fruktansvärt.
Jag ville bara gråta och förstod varför jag alltid hade mens på gympan i skolan.

Vi skulle göra plankan i en och femton sek. Instruktören sa att " klarar man inte det är man för svag i coren och måste träna hemma".
Fast är det inte därför man går och tränar? För att bli stark. På gömmet. På passet. Jag gör ju inte ett gäng burnes hemma för att klara det på träningen!
Då kan jag ju strunta i att köpa träningskort för då behöver jag ju inte den hjälpen.

Passet fortsatte och återhämtningen lyste med sin frånvaro. Likaså peppningen av inst. Att få höra nu och då att "djävlar vad bra ni är!" eller " ni är grymma som kommit hit en lördag kl 11!" eller "nu är halva passet klart, ni har halva passet i ryggen" eller "bara tre stationer kvar så får ni dricka".

För dricka var inget denna killen verkade tro på, Vilket resulterade i att jag blev helt yr i huvudet och klarade inte alls av att köra på som jag ville sista halvan av passet. I början sa han att "vi kör ett varv så får ni dricka". Någonstans så har man det som ett mål. Att få köra skiten ur sig och se få andas och dricka och sen ta slut på de sista krafterna.

Jag var så arg på hur han tryckte ner oss att jag inte kunde koncentrera mig. Hade han sagt en ggn till att vi skulle få ett straff hade jag tatt mina saker och lämnat.
När jag blir arg på mig kan jag använda den ilskan och ta ut det på träningen men när någon är orättvis och beter sig som en översittare då ser jag rött.

Han hade ingen känsla för att alla är olika. Att alla är där av olika anledningar och att för vissa var det svårt att ta sig dit. Jag var en av dem.
Jag tog mig ur min comfortzon och ställde mig ensam på ett pass jag aldrig varit på och så vill jag aldrig mer gå dit.
Han fick mig att gråta på väg till duschen. De inst jag är van vid brukar gå omkring och fiva under och efter passet för att peppa och då känner man att man är bra.
Nu, efter min depression, min viktuppgång, min skadade självkänsla så är inte det där med att leka militär när man precis fått fjun under läppen något jag uppskattar. INGEN av de jag tränat för innan skulle göra så här.
Men skulle någon göra det så har de alla mer kött på benen och mer erfarenhet  och den personen skulle förklara efter varför han eller hon gjorde som den gjorde.
Nu kändes det som att han har suttit och kollat in youtube på militär eller bootcamp instruktörer och tyckte det var coolt och verkade bra. " Så vill jag vara".

Behöver jag säga att jag aldrig kommer ta hans klasser igen?
Jag hade velat se honom köra sitt pass, med alla extra övningar, utan vatten och sen gå ner i en låg sump.

Jag var så arg. Jag var så ledsen.
Jag har aldrig känt mig så fet och otymplig och lat och slö och otränad som i lördags. Jag hatar den känslan.

Han har säkert potential att bli en bra inst. Men då måste han bli ödmjuk och inte leka tuff inför småbrudarna.

Kroppen gör ont och ja jag har träningsvärk. Man får det av plankan i det oändliga, för det och att gå ner i en djup squat och trampa var nog hans favoritövningar.

Aldrig mer. Fram för träningsglädje. Endorfiner i massor och att älska sin kropp hur den än ser ut.
Det är svårt men jag ska försöka. Så kan han ta sina straff och stoppa dem där solen aldrig skiner!!