Så. Viktväktarna och jag går bra. Det är skönt att få äta utan att få dåligt samvete.. Eller. Jo jag får det ju men skriver ner både mat och träning och lutar mig på det och då ser jag att jag inte går över min "budget" och då slappnar jag av. Tror det kommer att ta ett tag innan jag kommer tycka det är ok att äta mer än vad jag ska. (Om jag inte tränar) Men som igår när jag sprang 30 min på bandet, cyklade fram och tillbaka till träningen, körde ett cirkelpass med en idiot till inst som trodde att han är Jillian Michaels. Tillbaka till honom sen.
Iaf. Visst jag räknade inte cyklingen till träningen men efter så fick vi ingen nedvarvning så jag tog hemåkningen som det och då blev träningen lite längre.
På löpbandet såg jag mig i profil och där var valkar jag inte kände igen. En kropp som inte var min och jag insåg att jag har fan jobb framför mig. Men jag har gjort det innan så det är bara att köra. Det är ju lika mycket motivation som skräck som gör att jag tar tag i det. Ibland måste man se sanningen i vitögat för att förstå hur illa det verkligen är.
Så jag tog en bild..
Den är hemsk och pinsam men va fan. Jag har haft året från helvetet. Jag ska vara glad att det inte är värre!
Det är en bra morot och en käftsmäll.
Jag har ett par byxor jag köpte när jag körde mina 100 dagar som var liiiite för små då. De är jävligt försmå nu men de är mitt mål. Inte vikten utan byxorna.
Nu ska jag snart ut och springa.
Lets kick some fat!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar