Det händer så mycket hela tiden att jag inte riktigt hänger med.
Igår så la en vän upp en film från ett gruppträningspass som jag skulle varit med på. Och ångesten slog till som en blixt!
Jag mådde illa och ville kräkas upp middagen. Det jag hade kvar av middagen klarade jag inte av att äta upp utan hundarna fick äta upp det.
Bara tanken på att någon skulle filma mig när jag tränar blev för mycket. Eftersom jag har så svårt för min kropp så vill jag inte heller se den på film.
Jag hatar att se den naken i spegeln och när jag tränar så har jag stora kläder för att slippa se.
Jag är så drillad att ogilla mig själv att det går av sig självt.
När vi var små skaffade mamma en extrafamilj. Eftersom pappa hade problem med alkoholen och inte var pålitlig så fick vi vara där.
Och vi hatade det. Jag var livrädd för pappan i familjen.
Vi fick aldrig leka med de lite finare sakerna för vi kunde ju ha sönder dem. Och nu när jag jobbar med mig själv så kommer mer och mer fram.
Vi fick inte samma saker som deras egna barn. De fick exempelvis järntillskott som jag tror är blutsaft men vi fick det inte. De fick smaka syltlök direkt ur burken men inte vi. De fick surkål men inte vi.
Nu gillar jag varken surkål eller syltlök men ändå. De visade med all tydlighet att vi inte hörde dit.
Anledningen till att jag vet att vi inte fick detta är att när vi fick deras äckliga, vidriga gröt med en massa russin, dadlar, aprikoser, fikon mm mm i och vi inte gillade det så fick vi sitta kvar vid bordet tills det var uppätet och då ibland till lunch.
Fatta. De lät barn sitta vid bordet från 8-9 på morgonen till ca 12 för att de inte ville ha gröten. Som de dessutom visste at vi inte gillade.
Jag känner att jag mår illa bara av minnet.
Att bli behandlad så som barn och vara mobbad, ha en pappa som väljer alkohol framför sina barn, det är inte konstigt att jag hatar mig själv så.
Jag föraktar mig. Jag har ju låtit mig bli här fet. Jag väger nära 100 kg. Och jag hatar det.
Jag vet att en viktnedgång inte gör mig lycklig men då har jag iaf inte det att skylla på att jag är så dålig som jag tror att jag är. Då har jag tagit bort en del av det jag föraktar så.
Då kan jag börja viska till mig att jag visst kan. Att jag inte är så misslyckad som jag tror.
Så idag så kör jag "bara för idag"
Bara för idag ska jag regga allt jag äter.
Bara för idag ska jag älska mig och göra bra val som är bra för kroppen.
Bara för idag ska jag inte vara så hård mot mig och ge mig mål jag aldrig kommer nå.
Bara för idag.
Bara för idag.
